Här tvingar jag henne att sitta fint.
Hennes matte är med lillasyster Stella på hundläger så jag fick Alice levererad tjugo över sex i morse när hennes andra matte skulle till jobbet.
Att matte och Stella är borta i kombination med ett nära förestående löp gör att Alice är ett totalt pain in the ass. Eller pain in the rygg mer.
Jag ramlade ju och slog ihjäl mig (igen) häromveckan och det är inte bra än. Inte alls bra. Jag har svinont i höften och nedre halvan av ryggen. Nicht gut.
När jag hämtat Alice så gick jag och la mig igen och då skulle hon vara med. Jaja, ligg bredvid mig du, det går bra tänkte jag mitt miffo. Nu är det så att Alice ligger inte bredvid, hon ligger o-v-a-n-p-å. Det är ju inte så värdsafarligt i sig om det inte vore för en detalj. Hon pressar sig emot mig. Skithårt! Alla 28-29 kilo trycktes emot så jag höll på att rasa ur sängen, vid två tillfällen vrålade jag bara rätt ut för hon pressade på höften.
Jag tvingade ner henne från sängen säkert 14 gånger och hon hoppade glatt upp igen 15 gånger och pressade ihop mig. Knäppgök.
Nu ligger jag på soffan och Alice är tvingad att hålla sig på golvet. Oj vad glad hon inte är. Just nu tycker jag det sörmländska uttrycket 'påklådig' sitter som en smäck.
Men jag gillar henne ändå, gullstrumpan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar