Det är ju Nyårsafton idag.
Så jag ber att få önska ett riktigt Gott slut och ett Gott Nytt År!
Lek snällt med de andra barnen ikväll och håll er låååångt ifrån raketer.
Men glöm nu inte att äta nåt riktigt gott - hummersoppa ska jag äta och det är inte illa :)
fredag 31 december 2010
Målarmästarn!
Har man en scheisseful hall i grönt så kan den behöva målas om.
Beige är en fin färg.
Den signalerar även ett motto som man kan leva efter:
Hellre beige än bimbo!
Före och efter-bilder kommer när jag är klar. Och det vet man inte när jag blir.
För jag säger som irländarna: The man who made time made plenty of it!
Beige är en fin färg.
Den signalerar även ett motto som man kan leva efter:
Hellre beige än bimbo!
Före och efter-bilder kommer när jag är klar. Och det vet man inte när jag blir.
För jag säger som irländarna: The man who made time made plenty of it!
torsdag 30 december 2010
Bara tre dagar tills vi ses
Om man precis varit magsjuk, exakt hur smart är det att äta chips till middag då?
Jaså inte det.
Svart bälte i shopping!
Idag åkte hela La Familia till Kista för lite shopping.
Vi var inte ensamma där.
De före oss hade lagt väldiga sjok med kläder på golvet.
Så jag köpte en roller och tre penslar.
Sen åkte vi hem.
Vi var inte ensamma där.
De före oss hade lagt väldiga sjok med kläder på golvet.
Så jag köpte en roller och tre penslar.
Sen åkte vi hem.
onsdag 29 december 2010
Bonde söker fru...
....är inget jag följer. Eftersom jag provat det livet.
För länge sen var jag ihop med en mjölkbonde i Blekinge. Eller rättare sagt hans pappa var storbonden, sonen var som han själv sa "Elektriker på dagtid och träl övrig tid".
Bönder och stadsfolk är en knepig blandning. Hans kompisar åkte många mil för att komma och inspektera "Fruntimret från Stockholm". Det kändes ju väldans sådär att bli glodd på.
Inte en käft ringde innan heller utan helt plötsligt sladdade de bara in på gårdsplanen.
När han hämtat mig vid tågstationen första gången så stannade han bilen bredvid en hage och frågade på allvar om jag kunde se skillnad på en ko och en häst! Han trodde mig inte när jag gapskrattade och sa JA så jag var tvungen att peka och säga vilket som var vad.
Sen bjöd Elektrikern/Trälen in till nyårsfest. Många tackade ja.
Han bestämde att det skulle bjudas på Chili con carne. På allvar! Hur jag är lirkade så gick det absolut inte att ändra.
Så fick han körtelfeber (eller kyss-sjukan som den så muntert kallas) och jag fick själv fixa med den där j*vla chilin medan han låg i soffan och fräste order.
När gästerna kom så tittade de konstigt på oss och 80% sa:
"-Men jag åt innan jag gick hemifrån"
Vad fint.
När det inte var nyårsfest så drev jag familjen från vettet genom att envisas med att döpa djuren. En fin kalv döpte jag till Christer. En galet inavlad kattunge fick heta Solveig.
Vi plogade snö och jag var in-charge-of-the vindrutetorkare. Vi hade kul. Men när han ville ha hjälp att måla om köket "partigrönt" så vägrade jag. Där gick gränsen.
Själv var han snäll och såg till att han hade "köpemjölk" i kylen. För första gången. Stadsfolk tål inte alltid opastöriserad mjölk. Men han muttrade lite om det.
Avståndet från the ghetto till Blekinge och våra olika livsstilar gjorde väl sitt, så det varade inte så länge.
Men jag kan fortfarande se skillnad på en häst och en ko!
För länge sen var jag ihop med en mjölkbonde i Blekinge. Eller rättare sagt hans pappa var storbonden, sonen var som han själv sa "Elektriker på dagtid och träl övrig tid".
Bönder och stadsfolk är en knepig blandning. Hans kompisar åkte många mil för att komma och inspektera "Fruntimret från Stockholm". Det kändes ju väldans sådär att bli glodd på.
Inte en käft ringde innan heller utan helt plötsligt sladdade de bara in på gårdsplanen.
När han hämtat mig vid tågstationen första gången så stannade han bilen bredvid en hage och frågade på allvar om jag kunde se skillnad på en ko och en häst! Han trodde mig inte när jag gapskrattade och sa JA så jag var tvungen att peka och säga vilket som var vad.
Sen bjöd Elektrikern/Trälen in till nyårsfest. Många tackade ja.
Han bestämde att det skulle bjudas på Chili con carne. På allvar! Hur jag är lirkade så gick det absolut inte att ändra.
Så fick han körtelfeber (eller kyss-sjukan som den så muntert kallas) och jag fick själv fixa med den där j*vla chilin medan han låg i soffan och fräste order.
När gästerna kom så tittade de konstigt på oss och 80% sa:
"-Men jag åt innan jag gick hemifrån"
Vad fint.
När det inte var nyårsfest så drev jag familjen från vettet genom att envisas med att döpa djuren. En fin kalv döpte jag till Christer. En galet inavlad kattunge fick heta Solveig.
Vi plogade snö och jag var in-charge-of-the vindrutetorkare. Vi hade kul. Men när han ville ha hjälp att måla om köket "partigrönt" så vägrade jag. Där gick gränsen.
Själv var han snäll och såg till att han hade "köpemjölk" i kylen. För första gången. Stadsfolk tål inte alltid opastöriserad mjölk. Men han muttrade lite om det.
Avståndet från the ghetto till Blekinge och våra olika livsstilar gjorde väl sitt, så det varade inte så länge.
Men jag kan fortfarande se skillnad på en häst och en ko!
Lite tomt är det allt!
Men jag har ringt Larsson och kollat så att allt är okej.
Tre gånger.
Hittills idag.
Och än är inte dagen över.
Tur jag har grabbarna.
Godiset från förr!
Efter IKEA blev det en sväng till ÖB. Katterna behövde ny sand.
Där hittade jag en burk bästa godiset för tio spänn.
Tryckte in åtta små kulor i munnen och gick i barndom.
Fifan vad gott!!!
Plänty att göra
Nu när Stora Skräcken bor på kenneln några dagar har jag massor att göra här hemma.
Dagen börjar med ett IKEA-besök. Ny duschdraperistång ska inhandlas. Jag har tur som bor två stenkast ifrån det stora varuhuset. Tänkte se till att vara där strax efter öppning, slita åt mig en stång och rusa mot kassorna.
De som bodde här innan mig hade satt upp en stång med en rejäl ihopknölad bibba dubbelhäftad tejp i var ände märkte jag. När den brakade ner. Och jag blev skiträdd. Trodde att mördaren var på g.
Varje gång jag duschar blöter jag ner precis hela badrummet. Jag gör det mesta i livet ganska yvigt. Även duschar tydligen.
Trots att jag bor två stenkast från Ikea har jag varit utan stång i tre-fyra månader.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på. Om det är att jag är blond, lat eller bara lite körd som gör att jag inte kommit mig för att köpe en ny.
Äh, jag gör som vanligt.
Det är den där jävla Marcus Birros fel!
Dagen börjar med ett IKEA-besök. Ny duschdraperistång ska inhandlas. Jag har tur som bor två stenkast ifrån det stora varuhuset. Tänkte se till att vara där strax efter öppning, slita åt mig en stång och rusa mot kassorna.
De som bodde här innan mig hade satt upp en stång med en rejäl ihopknölad bibba dubbelhäftad tejp i var ände märkte jag. När den brakade ner. Och jag blev skiträdd. Trodde att mördaren var på g.
Varje gång jag duschar blöter jag ner precis hela badrummet. Jag gör det mesta i livet ganska yvigt. Även duschar tydligen.
Trots att jag bor två stenkast från Ikea har jag varit utan stång i tre-fyra månader.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på. Om det är att jag är blond, lat eller bara lite körd som gör att jag inte kommit mig för att köpe en ny.
Äh, jag gör som vanligt.
Det är den där jävla Marcus Birros fel!
tisdag 28 december 2010
Hunden - Myten - Legenden: Shrek!
Här sitter vi, Shrek och jag och hånglar lite på trappen in till Oxundas.
Han är så fin!
Vi hade bestämt att ses klockan ett.
Vi kom dit halv ett för att Skräcken skulle hinna hälsa på alla hundar innan "Han" kom. Fem i ett började jag undra "Men var ÄÄÄÄÄR de???"
Klockan ett började hundarna i trädgården skälla och jag såg bilen.
Så då skrek jag "Nu är han här!!!!!" slet åt mig jackan och stod vid grinden innan de hunnit stänga av motorn.
Så kom han gåendes då. Eller rättare sagt släpandes på husse.
Åtta månader gammal och en stor pojke nu. 32 kilo, så jag kunde inte plocka upp honom med ena handen. Längre.
Naturligtvis stod Stora Skräcken precis innanför grinden och levde upp till sitt namn. Han vågade inte gå in för där stod min hund och såg sur ut. Lilleman fick puttas in.
Hans kullsyster Lotta var på besök och när han såg henne blev han väldans glad.
Lotta och Kevin var väldigt lika som små. Han kallades ju Shrek. Naturligtvis blev hon Fiona.
Vi försökte ta bilder på Kevin, Lotta och deras mamma Janelle.
Fan vad det inte gick bra!
De var inte så sugna på att stå still. De var sugna på att brottas.
Men vi tvingade dem, en stund iallafall.
Sen gick vi människor in och fikade medan hundarna hade OS i brottning i trädgården, grekisk-romersk stil med inslag av småbett och snömulning.
Kevins matte och husse hade med varsin flaska sprattelvatten i present åt mig och Larsson. Supergulligt!
Nu var det dags att åka hem innan mörkret föll, när det gör det ute i spenaten blir det becksvart. Trots en biljon kubikmeter snö.
Så det skulle fotas lite. Men det var nån som inte ville stå still. Som blev suddig på ALLA bilder utom den med nacken mot kameran.
Så nu vet ni att han har en snygg bakskalle iallafall :)
Men det var fantastiskt att få träffa honom igen och träffa hans husse och matte. Som är helt galna i honom. Precis som det ska vara!
Nu vill ni veta va? Kände han igen mig? Slängde han sig över mig med pussar?
Inte en chans! Om det skulle bli sån där polis line-up skulle han ha stora svårigheter med att skilja på mig och en cykel.
Men på sanning - det gör inget! Faktiskt! Jag kommer ju ihåg honom och det kan räcka för även om han inte minns just mig, så vet han EXAKT hur man myser, och det var målet.
Idag har jag en dejt!
Med Shrek - pojken som stal mitt hjärta!
Rapport och foton kommer i eftermiddag.
Var vänlig observera att även på den här bilden är jag okammad och osminkad.
Jag är väldans snygg ute på kenneln.
Fru Larsson brukar måla sig lite varje dag medan jag struntar i det och istället skrämmer valpköpare.
Fast just idag tänkte jag göra mig till.
Men då kanske han inte alls känner igen mig.
I vilket fall som helst ska det bli väldigt roligt att träffa honom!
måndag 27 december 2010
En del har det lite svårt med datum.
Kärleken är rädd för smällare och raketer. Med rädd menar jag att hon får panik och försöker fly.
Då blir det lite knöligt vid nyår.
Det skulle vara enklare ifall folk (eller vilka det nu är som ääääälskar sånt skit) kunde hålla sig till själva nyårsafton men det råder tydlligen stor oenighet i landet om exakt när det är man ska fyra av eländet.
Så det smäller från det att fyrverkerierna finns att köpa till i mitten av januari.
Imorgon åker jag ut och lämnar hunden på kenneln.
Långt in i skogen där det är lugn och ro.
På söndag åker jag ut och stannar till fredagen.
Under tiden hon är där utan mig ska jag måla om min fjorton kilometer långa hall.
Ja jag kanske överdriver en aning men den känns så lång.
Därför går det bra att anmäla sig som frivillig redan nu.
Tack :)
Gourmand
Det gäller att manövrera försiktigt efter en sån här upplevelse.
Detta är alltså dagens kombinerade frukost, lunch och middag.
Lajbans.
När man tänker ett varv till......
För sisådär en femton år sen, när jag hade mina första katter Alice och Sonja (ja, jag ger alla mina djur människonamn) så hade jag en väldigt besvärlig natt då jag satt i soffan och sov.
Jag hade lite svårt att andas nämnligen och upptäckte att om jag satt upp precis vid fönstret så gick det lite bättre.
Nästa dag tog jag mig till doktorn som konstaterade astma och satte mig i en ventilator där jag fick sitta och andas en stund. Sen kom frågestunden och utredningen. Hon blev lite uppgiven märkte jag....:
Doktorn: Så du har två katter, du röker....vad fint hörrö, har du inte heltäckningsmatta också??!!
Jag: Ehhh nej, men jag kan skaffa! (lite humor kan ju lätta upp.....eller rendera en vansinnigt sur blick från doktorn)
Så det konstaterades att jag blivit pälsdjursallergiker och astmatiker. Heja. Fick träffa en allergiexpert från Ks som STARKT rekommenderade att katterna skulle flytta någon annanstans.
Det brydde jag mig inte så mycket om.
Och nu är jag kennelflicka.
Med en egen hund.
Två nya katter införskaffades raskt när de andra två blidde gamla och tacklade av.
Med andra ord; Jag har allergi men allergin har inte mig!
Så nån heltäckningsmatta blir det inte....får fortsätta släppa kläderna där jag står och går.
p.s. Ja jag vet att jag ändå är lyckligt lottad som har en mildare allergi o astma, finns de som inte kan vistas i närheten av lurvbollar.
Ny matta?
Om man som jag tycker att tvättstugan är aptrist så tvättar man sällan.
Men shitloads med tvätt blir det då.
Idag har jag bokat in två pass på raken, från 13 till 19.
Men då kommer ju mitt sovrumsgolv att synas igen.
Och inget mjukt och mysigt att kliva på.
Jag kanske ska skärpa till mig och lägga kläderna i tvättkorgen istället för att bara släppa dem på golvet och ta och investera i en heltäckningsmatta.
Dåligt med vuxenpoäng på mig, jag vet, men jag har inga barn och min teori/ursäkt är att då saknar man det sista vuxensteget.
Vad tror du?
söndag 26 december 2010
Det tar sig...
Med kroppen påfylld med massa juice så tog jag mig ett bad.
Jag frös så dant.
Tog fram nya julklappsbadrocken och en hel bibba med badbomber brorsan gett mig.
Valde en med persika som ska vara lugnade.
Slängde den i vattnet och hoppade i.
Badbomb med persika luktar kräks.
Den fick även vattnet att se ut som kräks.
Jag blev varm iallafall.
Jag frös så dant.
Tog fram nya julklappsbadrocken och en hel bibba med badbomber brorsan gett mig.
Valde en med persika som ska vara lugnade.
Slängde den i vattnet och hoppade i.
Badbomb med persika luktar kräks.
Den fick även vattnet att se ut som kräks.
Jag blev varm iallafall.
Det var väl då en välsignad jul.....
Den 22 december blev mammuten magsjuk.
På Julaftonsmorgon var det dags för papputen.
Imorse klockan 7 var det dags för mig.
Halv tre i eftermiddags kroknade brorsan.
Kom inte och säg att vi inte vet hur man ordnar julstämning!
Jag har världens bästa kompis - Linda, hon handlade smoothies och juice åt mig och kom förbi med. Var helt uttorkad.....Tack snälla snälla Linda, du är bäst!
På Julaftonsmorgon var det dags för papputen.
Imorse klockan 7 var det dags för mig.
Halv tre i eftermiddags kroknade brorsan.
Kom inte och säg att vi inte vet hur man ordnar julstämning!
Jag har världens bästa kompis - Linda, hon handlade smoothies och juice åt mig och kom förbi med. Var helt uttorkad.....Tack snälla snälla Linda, du är bäst!
lördag 25 december 2010
Finska vinterkriget
Om man bjuder brorsan på tre stycken trillingnöt av 40 och proppar i sig resten själv så får man finnar. Tydligen. Tre STORA. Mitt i nyllet.
Så jävla värt det så ni anar inte!
Så jävla värt det så ni anar inte!
fredag 24 december 2010
Oxundas Cute Callista
Ha nu en God Jul och njut av all mat.
Dagens visdomsord: Det man äter mellan jul och nyår är inget problem,
det är det man äter mellan nyår och jul som man får ha lite koll på!
torsdag 23 december 2010
Om man saknar självkontroll...
....så är man tvungen att vänta tills sent den 23:e december med att göra trillingnötter.
Annars är de slut innan Tommy Körberg hinner vråla de första orden i "O Helga natt.
Och så kan man ju inte ha det (i år igen).
23 december
Det är kaos i affärerna idag, plänty med pipål om man så säger.
Jag klädde på mig hockeyutrustning och gick in i mitt lokala centrum.
Kämpade mig in i en mataffär och plockade på mig de saker jag behövde.
Knölade mig ut igen.
Asnöjd.
Precis när jag klev innanför dörren ringde mammuten
"Jag behöver vita snören till paketen, gå och köp det åt mig"
Tack. Tack som f-n.
Jag klädde på mig hockeyutrustning och gick in i mitt lokala centrum.
Kämpade mig in i en mataffär och plockade på mig de saker jag behövde.
Knölade mig ut igen.
Asnöjd.
Precis när jag klev innanför dörren ringde mammuten
"Jag behöver vita snören till paketen, gå och köp det åt mig"
Tack. Tack som f-n.
onsdag 22 december 2010
Oläglig magsjuka
Mammuten ringde halv 10 idag.
Hon hade åkt på den fräsiga magsjukan jag hade i oktober. Som går ut på att man spyr var tjugonde minut under fyra-fem timmar. Har du sett filmen Exorcisten så fattar du....
Idag skulle mammut och papput till världens bästa mataffär, ICA Kvantum Viksjö, för att handla julmaten. Nu var ju inte det så aktuellt längre.......så papputen och jag blev beordrade att åka. Fick med en inköpslista skriven på en A4:a sida. Typ fullskriven.
Amen snälla nån....ni skulle sett oss. Dum och Dummare julhandlar hette visst den filmen. Yra höns som letade efter varor och däremellan överföll intet ont anande personal eller bara vanliga kunder med vansinniga frågor.
"Hej, min mamma är sjuk och jag handlar. Hur mycket potatis behövs till fyra peroner i tre dagar? Räcker det här?"
Men folk är snälla i jultid och svarade på frågorna och kom med tips. (Att de sen har nåt att berätta för släkten på julmiddagen bjuder jag på)
Nu väntar jag bara på att mammuten ska se vad vi köpt, ringa mig och undra om jag inte har en enda indian i kanoten.....jag misstänker att jag tog i på fruktavdelningen. Och med prinskorven.
Uppdatering: Prinskorven kom jag undan med men på 9 gigantiska päron fick jag ett frågetecken :)
Hon hade åkt på den fräsiga magsjukan jag hade i oktober. Som går ut på att man spyr var tjugonde minut under fyra-fem timmar. Har du sett filmen Exorcisten så fattar du....
Idag skulle mammut och papput till världens bästa mataffär, ICA Kvantum Viksjö, för att handla julmaten. Nu var ju inte det så aktuellt längre.......så papputen och jag blev beordrade att åka. Fick med en inköpslista skriven på en A4:a sida. Typ fullskriven.
Amen snälla nån....ni skulle sett oss. Dum och Dummare julhandlar hette visst den filmen. Yra höns som letade efter varor och däremellan överföll intet ont anande personal eller bara vanliga kunder med vansinniga frågor.
"Hej, min mamma är sjuk och jag handlar. Hur mycket potatis behövs till fyra peroner i tre dagar? Räcker det här?"
Men folk är snälla i jultid och svarade på frågorna och kom med tips. (Att de sen har nåt att berätta för släkten på julmiddagen bjuder jag på)
Nu väntar jag bara på att mammuten ska se vad vi köpt, ringa mig och undra om jag inte har en enda indian i kanoten.....jag misstänker att jag tog i på fruktavdelningen. Och med prinskorven.
Uppdatering: Prinskorven kom jag undan med men på 9 gigantiska päron fick jag ett frågetecken :)
Paris Hilton varning på mig!
Det finns kängor att köpa åt henne.
Men det är risk för att de andra hundarna hånar henne va?
Eller att de andra hussarna och mattarna hånar mig?
Smällar man får ta.....
tisdag 21 december 2010
Saker man missar men kanske inte saknar så där otroligt.
Julfest med jobbet! Nu är det flera år sen jag var på en sån.
Larsson för bövelen, var är min inbjudan?
Eller det kanske inte är så julfestigt med bara två personer och fjorton hundar....
Jag menar att ska man på Julfest med jobbet så finns det saker man faktiskt måste göra för att räknas som en god medarbetare:
För att jag ska smyghångla med nån bakom ett dåligt stängd dörr så krävs ett REJÄLT livsstilsbyte. Kalla mig konservativ men jag känner mig inte så sugen faktiskt.
Supa omkull då? Det är ju mer eller mindre obligatoriskt. Nja, är numer lite halvkass på det. Och inte heller så sugen på det området heller.
Tala om för chefen att han/hon suger kvastskaft och att en dresserad apa skulle kunna sköta det jobbet bättre med dasspapper och krita är ju en annan höjdare.
Sen avsluta med att inte komma till jobbet nästa dag eftersom man är sjukt bakis, eller har hamnat hos nåt kioskmongo i Hökarängen för att på fyllan och med skum belysning såg han faktiskt ut som Brad Pitt.
Om man kisade.
Som ni mina tre trogna läsare hör så har jag tydligen varit på Julfest med jobbet tidigare :)
Så Larsson, vi skiter i det, ha istället ett God Jul
Larsson för bövelen, var är min inbjudan?
Eller det kanske inte är så julfestigt med bara två personer och fjorton hundar....
Jag menar att ska man på Julfest med jobbet så finns det saker man faktiskt måste göra för att räknas som en god medarbetare:
För att jag ska smyghångla med nån bakom ett dåligt stängd dörr så krävs ett REJÄLT livsstilsbyte. Kalla mig konservativ men jag känner mig inte så sugen faktiskt.
Supa omkull då? Det är ju mer eller mindre obligatoriskt. Nja, är numer lite halvkass på det. Och inte heller så sugen på det området heller.
Tala om för chefen att han/hon suger kvastskaft och att en dresserad apa skulle kunna sköta det jobbet bättre med dasspapper och krita är ju en annan höjdare.
Sen avsluta med att inte komma till jobbet nästa dag eftersom man är sjukt bakis, eller har hamnat hos nåt kioskmongo i Hökarängen för att på fyllan och med skum belysning såg han faktiskt ut som Brad Pitt.
Om man kisade.
Som ni mina tre trogna läsare hör så har jag tydligen varit på Julfest med jobbet tidigare :)
Så Larsson, vi skiter i det, ha istället ett God Jul
måndag 20 december 2010
Halleluja!
För ungefär en månad sen mötte jag en man när jag var på väg hem från affären.
En snygg norrman med århundradets utstrålning! Supertrevlig och luktade gott
(jag är en sucker för god herrparfym).
Hur som. Han berättade att han går bibelskola i Kungsängen. Frikyrklig.
När han pluggat klart flyttar han hem till Norge.
Eller som han själv sa "Dit Herren leder mig - visst lever jag ett spännande liv?!"
Svein hette han. Han berättade att de kör mycket med förbön, de ber alltså för andra.
Så frågade han om jag har problem med något. Japp, magen bråkar.
-Jag kan be för dig om du vill!
-Absolut, gör det du, svarade jag och trodde att han skulle göra det nästa dag i skolan.
FEL!
Det blev handpåläggning och en bön på plats. Bland folk. Som höll på att glo ihjäl sig.
Hade det varit för några år sen hade han fått en helt annan reaktion från mig, men av någon anledning tyckte jag det var helt underbart.
En man som tror och inte skäms utan bara lever ut sina ideer.
Så där stod vi, med folk som passerad runt oss, han med en hand på min mage och pratade väldans högt med Jesus och jag som stod där med världens största smajl!
Jag tackade honom för vänligheten och gick hem, fortfarande leendes.
Och en tanke poppade upp.
Om den där Fossmo i Knutby ens har en tredjedel av den här mannens utstrålning så
förstår jag att det var mycket ompa-ompa i tvättstugan. Skrämmande!
När man är lite dum i huvudet.
Igårkväll tittade jag på film. På fyran.
Day after tomorrow.
Den handlar om klimatförändringar och katastrofväder. Typ alla dog.
Kanonbra underhållning när det är skitkallt ute och aldrig vill sluta snöa.
Nej jag sov inte gott inatt och ja, jag hade mardrömmar.
I fortsättningen blir det bara tecknat - men ingen jävla "Ice age" iallafall!
Day after tomorrow.
Den handlar om klimatförändringar och katastrofväder. Typ alla dog.
Kanonbra underhållning när det är skitkallt ute och aldrig vill sluta snöa.
Nej jag sov inte gott inatt och ja, jag hade mardrömmar.
I fortsättningen blir det bara tecknat - men ingen jävla "Ice age" iallafall!
söndag 19 december 2010
lördag 18 december 2010
Hur fan ser vi ut??!!
Har precis landat i soffan efter några smått hysteriska timmar på Älvsjömässan.
Hela den här helgen är det vad som i hundvärlden kallas Stora Stockholm, det är utställningar, uppvisningar och försäljning av tillbehör.
Det slog mig återigen att Majj Lård vad vi hundägare ser ut!
Nu kanske de som sett i mig hundkläder undrar vart jag fick luft ifrån eftersom jag i just de kläderna starkt påminner om en pantburksletare.
Men då är jag u-t-o-m-h-u-s!
Den här tillställningen äger rum inomhus. Både golv, väggar och tak. Varmt är det också.
Så pass varmt att skapligt många hundmänniskor går runt därinne i smutsig t-shirt.
Att använda bh verkar vara en allvarlig förseelse som leder till uteslutning ur Svenska Kennelklubben.
Denna t-shirt matchas bäst med smutsiga byxor. Som är för små.
Eller i mjukisbrallor med uttöjda knän och revor.
Att tvätta håret verkar vara överkurs.
Man bara klämmer in en rejäl papperblomma eller 26 väldigt små spännen.
Jösses.
Ännyväj, jag handlade lite grejor. Eller rättare sagt massor med godis till min redan tjocka hund. Men det är jul.
Sen fanns det saker som verkligen INTE köpte
Klicka på bilden så blir den större. Bilden alltså. Pervon!!
Sen kanske nån som begriper nåt kan förklara varför kalvsnopp är dyrare än oxsnopp.
Hela den här helgen är det vad som i hundvärlden kallas Stora Stockholm, det är utställningar, uppvisningar och försäljning av tillbehör.
Det slog mig återigen att Majj Lård vad vi hundägare ser ut!
Nu kanske de som sett i mig hundkläder undrar vart jag fick luft ifrån eftersom jag i just de kläderna starkt påminner om en pantburksletare.
Men då är jag u-t-o-m-h-u-s!
Den här tillställningen äger rum inomhus. Både golv, väggar och tak. Varmt är det också.
Så pass varmt att skapligt många hundmänniskor går runt därinne i smutsig t-shirt.
Att använda bh verkar vara en allvarlig förseelse som leder till uteslutning ur Svenska Kennelklubben.
Denna t-shirt matchas bäst med smutsiga byxor. Som är för små.
Eller i mjukisbrallor med uttöjda knän och revor.
Att tvätta håret verkar vara överkurs.
Man bara klämmer in en rejäl papperblomma eller 26 väldigt små spännen.
Jösses.
Ännyväj, jag handlade lite grejor. Eller rättare sagt massor med godis till min redan tjocka hund. Men det är jul.
Sen fanns det saker som verkligen INTE köpte
Sen kanske nån som begriper nåt kan förklara varför kalvsnopp är dyrare än oxsnopp.
fredag 17 december 2010
Hur man får bryt en fredagkväll....
Recept:
Man slår på filmen "Dagboken - Jag sökte dig och fann mitt hjärta" på TV4+.
Den är både lycklig och sorglig.
I slutet av filmen tjuter man så ögonen sväller igen.
Och man snorar lite småsexigt.
Detta TROTS att man äger filmen på DVD och har sett den flera gånger.
Det finns tillfällen då det är bra att vara singel.
Det här är ett sånt.
Man slår på filmen "Dagboken - Jag sökte dig och fann mitt hjärta" på TV4+.
Den är både lycklig och sorglig.
I slutet av filmen tjuter man så ögonen sväller igen.
Och man snorar lite småsexigt.
Detta TROTS att man äger filmen på DVD och har sett den flera gånger.
Det finns tillfällen då det är bra att vara singel.
Det här är ett sånt.
Valparna flyttar hemifrån!
Från fem veckors ålder fick småttarna vara ute i valphagen varje dag, under förutsättning att det var vackert väder. Ute var lajbans!!
De dagar det regnade eller var småkallt fick de vara inne och perkele vad förbannade de blev! Men det går inte att förklara vare sig förkylning eller lunginflammation för små svansviftare.
Middagslur i valphagen
Det kom fler människor och tittade på valparna, dels Larssons kompisar och en del tidigare valpköpare samt de som var intresserade av att köpa just de här valparna. Jag stod brevid valparna varenda gång som en hagga och höll koll, men vad trodde jag folk skulle göra, äta upp dem?? Jag vet faktiskt inte men jag vet att jag ville vara med. Larsson märkte det och var snäll nog att alltid be mig visa valparna. Varje gång snodde jag åt mig Shrek.
Det kom fler människor och tittade på valparna, dels Larssons kompisar och en del tidigare valpköpare samt de som var intresserade av att köpa just de här valparna. Jag stod brevid valparna varenda gång som en hagga och höll koll, men vad trodde jag folk skulle göra, äta upp dem?? Jag vet faktiskt inte men jag vet att jag ville vara med. Larsson märkte det och var snäll nog att alltid be mig visa valparna. Varje gång snodde jag åt mig Shrek.
Vid sex veckor så händer något annat med valparna, de förvandlas till pirajor!!!!
De bits, bits, bits och sen tar de en tugga till. De biter i allt, leksaker, matskålar, varandra och allra helst i människor. För de som sluppigt bli massakerad av valpar kan jag berätta att det känns som om 26 myggor bestämt sig för att sticka en på ett väldigt litet område samtidigt. Det gör skitont. Tänk då fjorton pirajor som kan springa superfort. Själv springer man inte med rädsla för att trampa på nån liten. Tidigare gick jag till rastgården ute och körde ner båda armarna och körde lite mass-gos med valparna men det slutade jag raskt med. Jag vill gärna behålla mitt blod INUTI min kropp.
Nu hade de växt såpass att de kunde ta sig ut ur boxarna i källaren, de räckte med att en enda valp tog sig över så följde de andra efter, en morgon satt det fyra glada skitungar i trappen och de andra tre hade smitit in i ett annat rum. Då var det dags att bygga sig lite nere i källaren, det går inte att låta dårarna gullen löpa fritt där nere inte.
De dagar det regnade fick de stanna inne, men man behövde ju städa hos dem, byta sågspån och så. Man tog en box i taget, ut med ungarna på golvet och så sopade och skyfflade man ihop skräpet och slängde i en säck. Låter enkelt va? Försök göra det med sju pigga valpar runt benen som så gärna "hjälper till"....de bet i borsten, förstörde säcken med nytt spån, förstörde säcken med smutsigt spån, bet mig i benen, körde in sina små skallar mellan tvättmaskinen och väggen (tre stycken gjorde det i tur och ordning), fastnade där och lät som flyglarm. Medan ett gäng var ute på golvet så satt de andra och stormskällde i sin box, supergriniga för att de inte fick festa runt som de andra. Sen när första boxen var klar, satte man in valparna igen och gjorde samma sak med andra boxen. Mina gympadojjor hämtade sig aldrig från lektagen nere i källaren.
Nu hade de växt såpass att de kunde ta sig ut ur boxarna i källaren, de räckte med att en enda valp tog sig över så följde de andra efter, en morgon satt det fyra glada skitungar i trappen och de andra tre hade smitit in i ett annat rum. Då var det dags att bygga sig lite nere i källaren, det går inte att låta dårarna gullen löpa fritt där nere inte.
De dagar det regnade fick de stanna inne, men man behövde ju städa hos dem, byta sågspån och så. Man tog en box i taget, ut med ungarna på golvet och så sopade och skyfflade man ihop skräpet och slängde i en säck. Låter enkelt va? Försök göra det med sju pigga valpar runt benen som så gärna "hjälper till"....de bet i borsten, förstörde säcken med nytt spån, förstörde säcken med smutsigt spån, bet mig i benen, körde in sina små skallar mellan tvättmaskinen och väggen (tre stycken gjorde det i tur och ordning), fastnade där och lät som flyglarm. Medan ett gäng var ute på golvet så satt de andra och stormskällde i sin box, supergriniga för att de inte fick festa runt som de andra. Sen när första boxen var klar, satte man in valparna igen och gjorde samma sak med andra boxen. Mina gympadojjor hämtade sig aldrig från lektagen nere i källaren.
Från vänster; Stina, Aurora och Melker i sin box i källaren
Men nu flög tiden iväg, valpköpare kom och gick. Larssons kompisar Hasse och Eva skulle ha varsin valp från varsin kull så de hade första tjing.
När de bestämt sig så fördelade Larsson ut de andra, eftersom hon är VÄLDIGT kunnig så bestämde hon vem som skulle till vilken familj. Naturligtvis tog hon hänsyn till de som lämnat önskemål och vilken valp de helst ville ha. Helt plötsligt var Shrek över, det fanns ingen köpare till honom!!!! Den här vackre prinsen stod utan köpare....
Men nu flög tiden iväg, valpköpare kom och gick. Larssons kompisar Hasse och Eva skulle ha varsin valp från varsin kull så de hade första tjing.
När de bestämt sig så fördelade Larsson ut de andra, eftersom hon är VÄLDIGT kunnig så bestämde hon vem som skulle till vilken familj. Naturligtvis tog hon hänsyn till de som lämnat önskemål och vilken valp de helst ville ha. Helt plötsligt var Shrek över, det fanns ingen köpare till honom!!!! Den här vackre prinsen stod utan köpare....
Men det ordnade sig till slut, han fick en toppenfamilj som längtat länge efter hund och de blev väldigt förtjusta i honom.
Alla 14 valpar fick fina familjer, många av dem hör av sig med uppdateringar om ungarna och det är så roligt att höra hur de är och få se bilder på hur de ser ut.
Valpar är underbara och alldeles ljuvliga men jag erkänner.....man blir väldans glad när de flyttar, vid åtta veckors ålder är de redo för att börja leva livet ordentligt och få lära sig hur allt går till. Jag trodde aldrig det när jag såg dem som pyttar men på två månader utvecklas de enormt.
Det lir lite tomt och tyst när de flyttat men lugnet som lägger sig...ahhhhhhhhhh, nästan obeskrivligt skönt.
Men först var det en tung stund, skulle jag ju säga Hej då till Shrek.........
....det var inte helt enkelt men det gick. Jag var ju helt inställd från början på att inte köpa honom, bara göra honomv väldigt kelen och trevlig.
Faktiskt kan jag utan att ljuga tala om att jag lyckades.
När Shrek som nu heter Kevin hade bott med sin familj (som jag tyvärr inte träffat ännu men Larsson har berättat för dem om vår romans) en månad så ringde de hit till kenneln, de pratade med Ewa en stund och sen ville de byta några ord med mig.
De ville tacka för all kärlek jag gett honom och tala om att han var såååååå kelen, tillgiven och vänlig.
Åhh vad glad jag blev, det var exakt vad jag varit ute efter! Jag tipsade om att jag alltid lyft upp honom mot min kind och de hade de förstått av hans beteende.
Men nu ska jag nog skicka ett litet mail till dem och fråga om vi inte kan ses, vill så gärna träffa honom och jag lovar att inte bryta ihop ifall han glömt mig. (det där sista är ett ljug)
När Shrek som nu heter Kevin hade bott med sin familj (som jag tyvärr inte träffat ännu men Larsson har berättat för dem om vår romans) en månad så ringde de hit till kenneln, de pratade med Ewa en stund och sen ville de byta några ord med mig.
De ville tacka för all kärlek jag gett honom och tala om att han var såååååå kelen, tillgiven och vänlig.
Åhh vad glad jag blev, det var exakt vad jag varit ute efter! Jag tipsade om att jag alltid lyft upp honom mot min kind och de hade de förstått av hans beteende.
Men nu ska jag nog skicka ett litet mail till dem och fråga om vi inte kan ses, vill så gärna träffa honom och jag lovar att inte bryta ihop ifall han glömt mig. (det där sista är ett ljug)
Fortsättning på valparna!
Jaha, så där låg de. Allihop. Eller låg och låg, de krälade omkring och väsnades i sina valplådor.
En fördel med pyttevalpar är att de behöver inte så mycket av oss människor förutom lite tillsyn, mamman tar hand om allt.
En sak som jag bestämde när dessa små var födda var att de skulle gilla att bli gosade med. När jag fick hem Jessie så ville hon absolut inte gosa, hon bet mig när jag försökte och sa ungefär "Släpp mig, jag måste genast gå och förstöra nåt" - och det gjorde hon......
Jag läste i en bok på bibblan att "nyfödda valpar ska man inte hålla på med i onödan, de ska vara ifred." Det struntade jag fullständigt i, varje dag klappade jag alla 14, lyfte upp dem och petade lite, men man får ta de lugnt så inte mamman får spunk och tror att man ska sno en bebis eller två.
Den första veckan är de inte så våldsamt gulliga utan mest som ganska menlösa marsvin. Efter några dagar så kommer pigmenten så tassar och nos blir svarta, då ökar genast gullighetsfaktorn.
Här är Kärleken 16 dagar och nu börjar det likna något!
När ungarna är runt 10-12 dagar så öppnar de ögonen och hörselgångarna, de börjar se och höra! Den som var först att få upp ögonen var den allra mörkaste tiken i Vildas kull - det var då jag bytte namn på henne till Aurora som betyder morgonrodnad. (Hon heter nu Ofelia och lever rövare hemma hos Eva Wennborg - men hon är rysligt gullig)
I och med att de börjar höra så är det superkul att iaktta dem, de har ju låtit från dag 1 och nu har de börjat skälla. Vaff! säger valpar, och deras förvåning när de börjar höra är underbar "Vad fan är det som låter???" lallar de runt och undrar. Sen skäller de igen och blir skiträdda för ljudet. Det är inte direkt begåvningsreserven som bor i valplådor.
Ungefär vid samma ålder som ögon och öron fungerar låter man dem smaka rå köttfärs och det brukar vara smaskens. Sen utökar man och ger det köttfärs ett par gånger om dagen för att till slut låta dem få uppblött torrfoder som komplement till mammans mjölk. Mat är väldans gott och när man ätit sig mätt går det bra att somna i matskålen, på resten av maten så de andra inte får nåt utan då ligger valpen där och ser ut som en ruvande höna. Hygglo.
Det blå är en matskål....men den går absolut att använda som säng!
Nu kan man tro att på en kennel så gullar man med valpar hela dagarn, men så är det inte. Det finns ju vuxna hundar som ska tas omhand, de ska ha mat, kärlek, promenader och bus i trädgården. Och det ger man dem gärna. Men så fort det blev en lucka i programmet så var jag hos valparna. Allra mest hos Shrek. Det var otroligt hur tidigt deras olika personligheter visade sig. En del var lite lugnare, några var galet utåtriktade och allra mest var de fulla av lek. Dygnet runt pågick brottningsmatcher som hade imponerat på Frank Andersson, det var nacksving till höger och vänster.
När ungarna var fyra veckor var det dags att flytta ner dem i källaren för de började rymma ur sina valplådor. På söndagen när Larsson hämtat mig i Väsby och vi klev upp på övervåningen så möttes vi av tre glada valpar som var på rymmen!
Shrek fyra veckor och vilar på mitt snygga påslakan. Vi satt ofta på sängen och kelade.
Från tre veckor ålder börjar de bli krävande för oss människor, de ska ha mat flera gånger om dagen (mycket grisig historia varje gång) och nu kissar och bajsar de stora lass så man måste städa valplådan i ett. Avmaskade första gången har man hunit med också, man pressar in avmaskningskräm i munnen på dem, ungefär som när jag äter räkost fast att döma av valparnas sura miner är det inte lika gott.
När de skulle flyttas så var det försommar och fint väder så jag föreslog att vi skulle ta ut dem i gräset och ta lite fina bilder. Det är lite tidigt i livet med utomhus men det var varmt.
Sagt och gjort - ut med 14 smågrisar och deras mammor rakt in i sommaren!
Vänligen observera att Kennelflickan är lättmjölksblå, okammad, har illasittande kläder och vinterkängor!
Shrek och jag var tajta redan vid 4 veckor så han höll sig runt mig, jag var bra att använda som parasoll.
Men det var inte så underligt kanske, jag hämtade honom jämt.
Släpade upp honom från källaren och in i vardagsrummet med blåljuget "Shrek vill se på tv!", Larsson gick nog aldrig riktigt på det men lät mig hållas.
Han var så van att jag plockade upp honom att var det nån annan av valparna som blev upptagen blev han förvånad "Jamen va f.. det är ju MIG man gosar med", jag var nog inte så bra för hans storhetsvansinne.....
Alla valpar fick gos, kel och lek varje dag men han fick en skaplig extra dos.
Men nu började potentiella valpköpare dyka upp. Med lite tur var de bedårade av valparna och märkte inte att kennelflickan synade dem i sömmarna. Sen blev jag förskräckt när jag insåg att folk skulle ta valparna ifrån kenneln - MINA UNGAR!!!! De var ju så små, så yttepyttiga. Men de växte till sig...
Vid fem veckors ålder så händer nånting fantastiskt med valpar, de förvandlas från att ha varit hyfsat charmiga marsvin till små hundar! Det går över en natt, i mina ögon är de just då som allra oemotståndligast. Titta så fin han var!
En fördel med pyttevalpar är att de behöver inte så mycket av oss människor förutom lite tillsyn, mamman tar hand om allt.
En sak som jag bestämde när dessa små var födda var att de skulle gilla att bli gosade med. När jag fick hem Jessie så ville hon absolut inte gosa, hon bet mig när jag försökte och sa ungefär "Släpp mig, jag måste genast gå och förstöra nåt" - och det gjorde hon......
Jag läste i en bok på bibblan att "nyfödda valpar ska man inte hålla på med i onödan, de ska vara ifred." Det struntade jag fullständigt i, varje dag klappade jag alla 14, lyfte upp dem och petade lite, men man får ta de lugnt så inte mamman får spunk och tror att man ska sno en bebis eller två.
Den första veckan är de inte så våldsamt gulliga utan mest som ganska menlösa marsvin. Efter några dagar så kommer pigmenten så tassar och nos blir svarta, då ökar genast gullighetsfaktorn.
När ungarna är runt 10-12 dagar så öppnar de ögonen och hörselgångarna, de börjar se och höra! Den som var först att få upp ögonen var den allra mörkaste tiken i Vildas kull - det var då jag bytte namn på henne till Aurora som betyder morgonrodnad. (Hon heter nu Ofelia och lever rövare hemma hos Eva Wennborg - men hon är rysligt gullig)
I och med att de börjar höra så är det superkul att iaktta dem, de har ju låtit från dag 1 och nu har de börjat skälla. Vaff! säger valpar, och deras förvåning när de börjar höra är underbar "Vad fan är det som låter???" lallar de runt och undrar. Sen skäller de igen och blir skiträdda för ljudet. Det är inte direkt begåvningsreserven som bor i valplådor.
Ungefär vid samma ålder som ögon och öron fungerar låter man dem smaka rå köttfärs och det brukar vara smaskens. Sen utökar man och ger det köttfärs ett par gånger om dagen för att till slut låta dem få uppblött torrfoder som komplement till mammans mjölk. Mat är väldans gott och när man ätit sig mätt går det bra att somna i matskålen, på resten av maten så de andra inte får nåt utan då ligger valpen där och ser ut som en ruvande höna. Hygglo.
Nu kan man tro att på en kennel så gullar man med valpar hela dagarn, men så är det inte. Det finns ju vuxna hundar som ska tas omhand, de ska ha mat, kärlek, promenader och bus i trädgården. Och det ger man dem gärna. Men så fort det blev en lucka i programmet så var jag hos valparna. Allra mest hos Shrek. Det var otroligt hur tidigt deras olika personligheter visade sig. En del var lite lugnare, några var galet utåtriktade och allra mest var de fulla av lek. Dygnet runt pågick brottningsmatcher som hade imponerat på Frank Andersson, det var nacksving till höger och vänster.
När ungarna var fyra veckor var det dags att flytta ner dem i källaren för de började rymma ur sina valplådor. På söndagen när Larsson hämtat mig i Väsby och vi klev upp på övervåningen så möttes vi av tre glada valpar som var på rymmen!
Från tre veckor ålder börjar de bli krävande för oss människor, de ska ha mat flera gånger om dagen (mycket grisig historia varje gång) och nu kissar och bajsar de stora lass så man måste städa valplådan i ett. Avmaskade första gången har man hunit med också, man pressar in avmaskningskräm i munnen på dem, ungefär som när jag äter räkost fast att döma av valparnas sura miner är det inte lika gott.
När de skulle flyttas så var det försommar och fint väder så jag föreslog att vi skulle ta ut dem i gräset och ta lite fina bilder. Det är lite tidigt i livet med utomhus men det var varmt.
Sagt och gjort - ut med 14 smågrisar och deras mammor rakt in i sommaren!
Men det var inte så underligt kanske, jag hämtade honom jämt.
Släpade upp honom från källaren och in i vardagsrummet med blåljuget "Shrek vill se på tv!", Larsson gick nog aldrig riktigt på det men lät mig hållas.
Han var så van att jag plockade upp honom att var det nån annan av valparna som blev upptagen blev han förvånad "Jamen va f.. det är ju MIG man gosar med", jag var nog inte så bra för hans storhetsvansinne.....
Alla valpar fick gos, kel och lek varje dag men han fick en skaplig extra dos.
Men nu började potentiella valpköpare dyka upp. Med lite tur var de bedårade av valparna och märkte inte att kennelflickan synade dem i sömmarna. Sen blev jag förskräckt när jag insåg att folk skulle ta valparna ifrån kenneln - MINA UNGAR!!!! De var ju så små, så yttepyttiga. Men de växte till sig...
Vid fem veckors ålder så händer nånting fantastiskt med valpar, de förvandlas från att ha varit hyfsat charmiga marsvin till små hundar! Det går över en natt, i mina ögon är de just då som allra oemotståndligast. Titta så fin han var!
Valparna och pojken som stal mitt hjärta!
För er som läser fru Kennelägares blogg är det här inlägget ingen nyhet. Men jag har bestämt att lägga över de tre inläggen om valparna jag gjorde där till min blogg. Here we go:
Jag hade sån tur att två tikar, Vilda och Janelle, var dräktiga när jag började på kenneln. Såg fram emot att vara med på valpning och sen följa de gulliga valparna medan de växte upp......little did I know....
Vilda var beräknad till söndag 20 april och Janelle tisdag den 22 april. Veckan innan glodde vi konstant på tjockisarna (tänk anaconda som svalt ett får), tempade dem och höll på. Ingen visade tillstymmelse till att vilja kläcka ägg så på eftermiddagen fredagen den 18:e åkte jag hem som jag brukar.
Jag hann knappt lämna kommunen innan apan gulliga Vilda började valpa.
"Skit också, men Janelle är ju kvar".
Jag kommer hit på söndagar. På eftermiddagen mellan 17-18.
Därför kom Janelles första valp klockan 14. Thank you very much.
Men jag var där vid 18 och hann se tre ungar födas. Väldans kladdig historia det där.
Innan de ens var födda bestämde jag att de behövde arbetsnamn! De får ju tjusiga kennelnamn senare och många (Tuppenjag!) kallar hunden något helt annat.
Men jag ville kalla de här för något och hade bestämt att Vildas ungar var Saltkråkeungar så namnen fördelades raskt, pojkarna blev Melker och farbror Vesterman. Flickorna blev Teddie, Freddie, Stina, Skrållan och Aurora som inte finns i Saltkråkan men vaddårå?
Janelles ungar var Bullerbybarn, pojkarna blev Olle, Bosse och Lasse. Flickorna blev Anna, Lisa, Britta och Kerstin.
Nu är det så att små valpar behöver man hålla ögonen på, kolla att de mår bra och att ingen har irrat iväg till nåt hörn och blir kall eller att mamman är trött och lägger sig slarvigt så nån liten hamnar under henne. Därför bor de i sovrummet. Larsson hade Vilda och hennes sju bebisar i sitt sovrum och jag fick Janelle och hennes nyfödda i mitt rum och första natten fick jag lära mig något nytt. Nyfödda valpar låter! De låter så in i h-e!!
Ni som sett Stjärnornas krig och kommer ihåg roboten R2D2 och dessutom minns hur han lät "bzzz bzzz gnissel pip vissel bzz", ni har en aning om hur dessa sju valpar levde om. Jag tror jag bad dem vara tysta 23 ggr den natten, ni vet att första gången ber man vänligt "Snälla ungar, kan ni vara lite tysta tror ni?" och sista gången blir det mer ett brölande, desperat "Men KÄFTEN då!!"
Och det hade säkert hjälpt ifall det var så att små valpar hör något men de är blinda och stendöva i ungefär 10-12 dagar. Kanonpraktiskt ifall man vill hålla en rejv hemma men annars är det mest irriterande. De här ungarna gapade hysteriskt så tro mig när jag säger att jag glodde dem i öronen v-a-r-j-e dag för att se om det skulle gå att ha ett litet samtal.
Ännyväjj, bland dessa vrålapor fanns det en som utmärkte sig redan under första natten.
En tjock, ganska ljus pojke. Det var han som föddes först och han led uppenbarligen av storhetsvansinne.
Han skrek jämt! Allra högst vrålade han om nån av de andra råkade lägga sig lite ovanpå honom. Övrig tid skrek han om det mesta; Jag vill ha mat! Ge mig en bättre tutte! Jag är varm! Jag är kissnödig! Är vi framme snart? Jag fryser!
Det var Olle. Så jag tog upp honom, tog en ordentlig titt på honom och stackaren såg inte klok ut! Stort huvud, GIGANTISK näsa och småsmå tjocka öron som stod rakt ut. Han såg ut exakt som träsktrollet Shrek!! Så det blev hans nya namn.
Jag hade sån tur att två tikar, Vilda och Janelle, var dräktiga när jag började på kenneln. Såg fram emot att vara med på valpning och sen följa de gulliga valparna medan de växte upp......little did I know....
Vilda var beräknad till söndag 20 april och Janelle tisdag den 22 april. Veckan innan glodde vi konstant på tjockisarna (tänk anaconda som svalt ett får), tempade dem och höll på. Ingen visade tillstymmelse till att vilja kläcka ägg så på eftermiddagen fredagen den 18:e åkte jag hem som jag brukar.
Jag hann knappt lämna kommunen innan apan gulliga Vilda började valpa.
"Skit också, men Janelle är ju kvar".
Jag kommer hit på söndagar. På eftermiddagen mellan 17-18.
Därför kom Janelles första valp klockan 14. Thank you very much.
Men jag var där vid 18 och hann se tre ungar födas. Väldans kladdig historia det där.
Innan de ens var födda bestämde jag att de behövde arbetsnamn! De får ju tjusiga kennelnamn senare och många (Tuppenjag!) kallar hunden något helt annat.
Men jag ville kalla de här för något och hade bestämt att Vildas ungar var Saltkråkeungar så namnen fördelades raskt, pojkarna blev Melker och farbror Vesterman. Flickorna blev Teddie, Freddie, Stina, Skrållan och Aurora som inte finns i Saltkråkan men vaddårå?
Janelles ungar var Bullerbybarn, pojkarna blev Olle, Bosse och Lasse. Flickorna blev Anna, Lisa, Britta och Kerstin.
Nu är det så att små valpar behöver man hålla ögonen på, kolla att de mår bra och att ingen har irrat iväg till nåt hörn och blir kall eller att mamman är trött och lägger sig slarvigt så nån liten hamnar under henne. Därför bor de i sovrummet. Larsson hade Vilda och hennes sju bebisar i sitt sovrum och jag fick Janelle och hennes nyfödda i mitt rum och första natten fick jag lära mig något nytt. Nyfödda valpar låter! De låter så in i h-e!!
Ni som sett Stjärnornas krig och kommer ihåg roboten R2D2 och dessutom minns hur han lät "bzzz bzzz gnissel pip vissel bzz", ni har en aning om hur dessa sju valpar levde om. Jag tror jag bad dem vara tysta 23 ggr den natten, ni vet att första gången ber man vänligt "Snälla ungar, kan ni vara lite tysta tror ni?" och sista gången blir det mer ett brölande, desperat "Men KÄFTEN då!!"
Och det hade säkert hjälpt ifall det var så att små valpar hör något men de är blinda och stendöva i ungefär 10-12 dagar. Kanonpraktiskt ifall man vill hålla en rejv hemma men annars är det mest irriterande. De här ungarna gapade hysteriskt så tro mig när jag säger att jag glodde dem i öronen v-a-r-j-e dag för att se om det skulle gå att ha ett litet samtal.
Ännyväjj, bland dessa vrålapor fanns det en som utmärkte sig redan under första natten.
En tjock, ganska ljus pojke. Det var han som föddes först och han led uppenbarligen av storhetsvansinne.
Han skrek jämt! Allra högst vrålade han om nån av de andra råkade lägga sig lite ovanpå honom. Övrig tid skrek han om det mesta; Jag vill ha mat! Ge mig en bättre tutte! Jag är varm! Jag är kissnödig! Är vi framme snart? Jag fryser!
Det var Olle. Så jag tog upp honom, tog en ordentlig titt på honom och stackaren såg inte klok ut! Stort huvud, GIGANTISK näsa och småsmå tjocka öron som stod rakt ut. Han såg ut exakt som träsktrollet Shrek!! Så det blev hans nya namn.
Om ni klickar på bilden förstoras den och ni ser i närbild hur stygg han såg ut!
torsdag 16 december 2010
Tusen tack allihop!
För alla er som vill ge mig en julklapp och är lite osäkra på vad ni ska ge mig:
Blev det inte väldans mycket enklare nu??
Blev det inte väldans mycket enklare nu??
Inredning och sånt!
Katten Douglas och jag är rörande överens om att postkodlotteriet kan man strunta i!
Däremot har vi lite svårt att enas om vad som är snyggt att ha i fönstret.
Douglas tycker att HAN är snygg i fönstret. Jag tyckte att ett stort glashuvud var snyggt.
Så han såg till att lösa problemet.
Skitkatt.....
Däremot har vi lite svårt att enas om vad som är snyggt att ha i fönstret.
Douglas tycker att HAN är snygg i fönstret. Jag tyckte att ett stort glashuvud var snyggt.
Så han såg till att lösa problemet.
Skitkatt.....
Köp och släng!
Hemma hos mig finns det tre husdjur. Dessa tre ser till att köphysterin eskalerar i landet.
De förstör saker. Nästan varje dag.
Alla människor har förbrukningsvaror, toapapper, engångsmuggar och sånt.
Här finns det fler saker att lägga till listan:
Dricksglas (fast dem förstör jag alldeles själv - min diskteknik kan kategoriseras som yvig)
Elljusstakar, men hittills i år har jag bara behövt köpa EN ny. Det är rekord!! Men det är väl lagen om alltings jävlighet för i år köper jag inte snygga stakarna för 300 styck utan 38 kronors från Bauhaus.
Hundbajspåsar är tydligen labans att slita sönder en hel förpackning av.
Julgransdekorationer går tydligen också bra att tugga på
Sånt här gör att jag blir lite irriterad när jag läser om "Så mycket kostar ditt husdjur" som olika tidningar slänger in ibland. De listar kostanden för själva djuret och alla tillbehör men aldrig ett ord om att
"Jo sen kommer din gullebebis leva djävulen hemma och förstöra allt det kommer över. And then some"
Men de är rysligt gulliga när de sover :)
De förstör saker. Nästan varje dag.
Alla människor har förbrukningsvaror, toapapper, engångsmuggar och sånt.
Här finns det fler saker att lägga till listan:
Dricksglas (fast dem förstör jag alldeles själv - min diskteknik kan kategoriseras som yvig)
Elljusstakar, men hittills i år har jag bara behövt köpa EN ny. Det är rekord!! Men det är väl lagen om alltings jävlighet för i år köper jag inte snygga stakarna för 300 styck utan 38 kronors från Bauhaus.
Hundbajspåsar är tydligen labans att slita sönder en hel förpackning av.
Julgransdekorationer går tydligen också bra att tugga på
Sånt här gör att jag blir lite irriterad när jag läser om "Så mycket kostar ditt husdjur" som olika tidningar slänger in ibland. De listar kostanden för själva djuret och alla tillbehör men aldrig ett ord om att
"Jo sen kommer din gullebebis leva djävulen hemma och förstöra allt det kommer över. And then some"
Men de är rysligt gulliga när de sover :)
onsdag 15 december 2010
Jasså var det därför!!
Igår skulle jag ju snygga till mig och ta mig till stan. Det där med att snygga till sig gick ju inget vidare....idag förstod jag varför.
När jag slängde mig ur duschen igår så tog jag en tub med ansiktsmask och kladdade in ett rejält lager i hopp om att puffa ut de värsta skrynklorna. Efter 7-8 minuter gnuggade jag runt det som fanns kvar och torkade sen bort överskottet med Kleenex.
Som man ska göra med den här.
Men sen kändes det som om sminket liksom fastnade här och var men jag hade skitbråttom och åkte till stan och såg ut som en femåring som härjat i mammas sminkväska.
Nu tog jag ett bad och måste göra mig till ÄNNU mer eftersom jag ska ut och kolla när brorsan uppträder (vill inte att hans kollegor frågar saker som "Vad fan gör clownen Manne här??!!").
Så jag rotade fram några olika tuber ur skåpet, bl a den jag använde igår.
Det var ingen jävla fukt-mask, det var en peelingkräm!!!! Ingen sån med korn i för det hade jag känt utan sån där enzympeeling. Skitstarkt för fejan så man ska ha den på i två minuter och sen skölja N-O-G-A med iskallt vatten.
Nämen varför då? Man kan ju riktigt pressa in den i ansiktet, gnugga runt och sen låta den sitta där hela dagen. Fascinerande att jag ens HAR ett ansikte idag.
Jag blir lite trött på mig själv ibland.........
När jag slängde mig ur duschen igår så tog jag en tub med ansiktsmask och kladdade in ett rejält lager i hopp om att puffa ut de värsta skrynklorna. Efter 7-8 minuter gnuggade jag runt det som fanns kvar och torkade sen bort överskottet med Kleenex.
Som man ska göra med den här.
Men sen kändes det som om sminket liksom fastnade här och var men jag hade skitbråttom och åkte till stan och såg ut som en femåring som härjat i mammas sminkväska.
Nu tog jag ett bad och måste göra mig till ÄNNU mer eftersom jag ska ut och kolla när brorsan uppträder (vill inte att hans kollegor frågar saker som "Vad fan gör clownen Manne här??!!").
Så jag rotade fram några olika tuber ur skåpet, bl a den jag använde igår.
Det var ingen jävla fukt-mask, det var en peelingkräm!!!! Ingen sån med korn i för det hade jag känt utan sån där enzympeeling. Skitstarkt för fejan så man ska ha den på i två minuter och sen skölja N-O-G-A med iskallt vatten.
Nämen varför då? Man kan ju riktigt pressa in den i ansiktet, gnugga runt och sen låta den sitta där hela dagen. Fascinerande att jag ens HAR ett ansikte idag.
Jag blir lite trött på mig själv ibland.........
tisdag 14 december 2010
En dåres försvarstal....
Alla har vi ju våra små egenheter. Eller tics.
Själv anser jag att reklamen man får i brevlådan är fina fisken. Så pass att jag vet vilka dagar reklamen delas ut.
På söndagar kommer Liedl och Bauhaus.
På måndagar delar posten ut STORA reklamluntan.
På torsdagar får man ÖB och Rusta.
Ja jag är en tönt. Så pass töntig att på söndagkvällen när jag suckar över att måndagen är på g så blir jag glad igen och börjar klappa händerna när jag kommer på att då får jag reklam. Ja ni hör ju.
Igår var det måndag. JAG FICK INGEN REKLAM! Fattar ni besvikelsen?! Det är ju december och allt och då brukar det vara extra tjocka blaffor man får.
När jag gick till centrum senare för att handla såg jag "min" brevbärare och var på allvar på väg att fråga vad som hänt. Men i sista sekund lyckades jag behärska mig.
Idag har jag haft ett fyra timmars möte i stan och kom hem som ett vrak. Jag hade fått post.
Nu ska jag lägga mig på sängen och mysa. Please do not disturb!
Själv anser jag att reklamen man får i brevlådan är fina fisken. Så pass att jag vet vilka dagar reklamen delas ut.
På söndagar kommer Liedl och Bauhaus.
På måndagar delar posten ut STORA reklamluntan.
På torsdagar får man ÖB och Rusta.
Ja jag är en tönt. Så pass töntig att på söndagkvällen när jag suckar över att måndagen är på g så blir jag glad igen och börjar klappa händerna när jag kommer på att då får jag reklam. Ja ni hör ju.
Igår var det måndag. JAG FICK INGEN REKLAM! Fattar ni besvikelsen?! Det är ju december och allt och då brukar det vara extra tjocka blaffor man får.
När jag gick till centrum senare för att handla såg jag "min" brevbärare och var på allvar på väg att fråga vad som hänt. Men i sista sekund lyckades jag behärska mig.
Idag har jag haft ett fyra timmars möte i stan och kom hem som ett vrak. Jag hade fått post.
Nu ska jag lägga mig på sängen och mysa. Please do not disturb!
Glad jävla Påsk dårå!
Ska in till stan på ett värry viktigt möte.
Gör mig till och sminkar mig och den här gången inte bara ögonen utan hela kittet.
Det var ett tag sen sist......målar klart och SEN kollar jag hur det blidde.
Jag ser ut som en påskkärring!!!
Har inte tid att göra om utan det blir att ge sig ut så här.
Varför jag inte lägger upp en bild på hur jag ser ut? För att sååååå roligt ska vi inte ha i den här bloggen ser ni.
Gör mig till och sminkar mig och den här gången inte bara ögonen utan hela kittet.
Det var ett tag sen sist......målar klart och SEN kollar jag hur det blidde.
Jag ser ut som en påskkärring!!!
Har inte tid att göra om utan det blir att ge sig ut så här.
Varför jag inte lägger upp en bild på hur jag ser ut? För att sååååå roligt ska vi inte ha i den här bloggen ser ni.
måndag 13 december 2010
Första dagen som kennelflicka!
De flesta har redan läst detta, hur det gick till på kenneln när jag nyss kommit. Men det kan ju finnas någon ny här som inte vet och då är det bäst att berätta hur bloggnamnet kom till....
Kenneln ligger två mil utanför Rimbo (har ni inte varit i Rimbo så åk dit - inavelns epicentrum bör upplevas!!! Kennelägare är fru Larsson och hundrasen är golden retriever.
En söndagkväll i mars kom jag och min golden Jessie till kenneln. Efter en timme eller så bad Larsson mig att hämta de fyra hundar som var i rastgården bakom huset, de skulle få räjsa i trädgården en stund.
Just de fyra hundar är lite...hmm...yviga till sättet och visar sin glädje genom att överfalla en.
Jag gick ut och öppnade grindar efter konstens alla regler och ställde mig bakom den sista så att hundarna sprang förbi mig, "Haha vad skitsmart jag är", stod jag mitt arma elände och tänkte medan jag stängde igen grindarna. Då hade hundarna redan undrat att "Vem fan var det DÄR? Vi springer tillbaka och kollar" och då började cirkusen......
Ramsey och Fadilah var allra yvigast. När Fadilah blir väldigt glad så nyps hon, Ramsey hoppar upp och kramas med frambenen. De hade två kompisar med sig också som även de gillar kroppskontakt.
Jag blev indängt i grinden som vid ett bättre knarktillslag, de hoppade, knuffade och nöp mig och till slut bet Fadila tag i mina mjukisbyxor och drog ner dem så heeeela vita rumpan lyste i mörkret.
Jag stod alltså och moonade grannen.....Jag vräkte undan hundarna, fick upp brallorna och stormade in till Larsson och fräste "Det där jevfla dårskapet kan du ta in själv i fortsättningen" och nu säger jag inte att det MÅSTE finnas ett samband här men två veckors senare stod flyttbilen utanför grannhuset och de fort iväg med en fart som hade gjort Kenny Bräck grön av avund...sen dess har det bara blivit värre men med en dåres envishet fortsätter jag att åka dit.
Kenneln ligger två mil utanför Rimbo (har ni inte varit i Rimbo så åk dit - inavelns epicentrum bör upplevas!!! Kennelägare är fru Larsson och hundrasen är golden retriever.
En söndagkväll i mars kom jag och min golden Jessie till kenneln. Efter en timme eller så bad Larsson mig att hämta de fyra hundar som var i rastgården bakom huset, de skulle få räjsa i trädgården en stund.
Just de fyra hundar är lite...hmm...yviga till sättet och visar sin glädje genom att överfalla en.
Jag gick ut och öppnade grindar efter konstens alla regler och ställde mig bakom den sista så att hundarna sprang förbi mig, "Haha vad skitsmart jag är", stod jag mitt arma elände och tänkte medan jag stängde igen grindarna. Då hade hundarna redan undrat att "Vem fan var det DÄR? Vi springer tillbaka och kollar" och då började cirkusen......
Ramsey och Fadilah var allra yvigast. När Fadilah blir väldigt glad så nyps hon, Ramsey hoppar upp och kramas med frambenen. De hade två kompisar med sig också som även de gillar kroppskontakt.
Jag blev indängt i grinden som vid ett bättre knarktillslag, de hoppade, knuffade och nöp mig och till slut bet Fadila tag i mina mjukisbyxor och drog ner dem så heeeela vita rumpan lyste i mörkret.
Jag stod alltså och moonade grannen.....Jag vräkte undan hundarna, fick upp brallorna och stormade in till Larsson och fräste "Det där jevfla dårskapet kan du ta in själv i fortsättningen" och nu säger jag inte att det MÅSTE finnas ett samband här men två veckors senare stod flyttbilen utanför grannhuset och de fort iväg med en fart som hade gjort Kenny Bräck grön av avund...sen dess har det bara blivit värre men med en dåres envishet fortsätter jag att åka dit.
What the fuck!!??
Jag har haft bloggen i tjugo minuter typ och redan har nån i Kroatien länkat till den! Ajm värry sårry batt jag känner ingen där. Zlatan är ju bosnier.
Min mamma bilföraren!
Jag har som de flesta andra två föräldrar. Som fortfarande är gifta. Med varandra alltså.
När mamma var 50 år tog hon körkort. Så nu när jag åker med dem är det två som kör.
Pappa sitter vid ratten och mamma sitter på passagerarsidan och bestämmer vad han ska göra. V-a-r-j-e dag. Det är inte ett jävla dugg irriterande....för någon.
Här kommer några smakprov på hennes åsikter som "sidoförare":
Du ska blinka nu!
Vifta med vindrutetorkarna, jag ser inget!
Det är faktiskt bara 50 här!
Här finns en parkeringplats!
Det kommer en bil där! (hon säger alltid "där" för hon har ingen koll på höger och vänster)
Vi måste tanka snart!
Om det nu vore så att hon själv vore en brilliant bilförare så skulle jag inte säga så mycket om det. Ni får själva avgöra om hon är en efter den här till hundra procent sanna historien.
Mamma körde och jag satt shotgun, vi höll laglig hastighet (alltså inte för sakta i hennes fall) på en lång raksträcka. Längre fram är det en korsning med ljussignaler och vi har grönt ljus. När vi har 100 meter kvar så STÄLLER hon sig på bromsen, det känns som säkerhetsbältet krossar åtta av mina revben och jag blir naturligtvis helgalen. När jag blir helgalen svär jag mer än vanligt. Så här lät det i bilen:
-VAD I HELVETE GÖR DU??? VI HAR JU FÖR FAN GRÖNT!!, vrålar jag så fönstrena skakar.
-Men det kan ju slå om till rött, fick jag till svar.
Well, är jag orättvis eller är hon en kratta till bilförare?
När mamma var 50 år tog hon körkort. Så nu när jag åker med dem är det två som kör.
Pappa sitter vid ratten och mamma sitter på passagerarsidan och bestämmer vad han ska göra. V-a-r-j-e dag. Det är inte ett jävla dugg irriterande....för någon.
Här kommer några smakprov på hennes åsikter som "sidoförare":
Du ska blinka nu!
Vifta med vindrutetorkarna, jag ser inget!
Det är faktiskt bara 50 här!
Här finns en parkeringplats!
Det kommer en bil där! (hon säger alltid "där" för hon har ingen koll på höger och vänster)
Vi måste tanka snart!
Om det nu vore så att hon själv vore en brilliant bilförare så skulle jag inte säga så mycket om det. Ni får själva avgöra om hon är en efter den här till hundra procent sanna historien.
Mamma körde och jag satt shotgun, vi höll laglig hastighet (alltså inte för sakta i hennes fall) på en lång raksträcka. Längre fram är det en korsning med ljussignaler och vi har grönt ljus. När vi har 100 meter kvar så STÄLLER hon sig på bromsen, det känns som säkerhetsbältet krossar åtta av mina revben och jag blir naturligtvis helgalen. När jag blir helgalen svär jag mer än vanligt. Så här lät det i bilen:
-VAD I HELVETE GÖR DU??? VI HAR JU FÖR FAN GRÖNT!!, vrålar jag så fönstrena skakar.
-Men det kan ju slå om till rött, fick jag till svar.
Well, är jag orättvis eller är hon en kratta till bilförare?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)