Här sitter vi, Shrek och jag och hånglar lite på trappen in till Oxundas.
Han är så fin!
Vi hade bestämt att ses klockan ett.
Vi kom dit halv ett för att Skräcken skulle hinna hälsa på alla hundar innan "Han" kom. Fem i ett började jag undra "Men var ÄÄÄÄÄR de???"
Klockan ett började hundarna i trädgården skälla och jag såg bilen.
Så då skrek jag "Nu är han här!!!!!" slet åt mig jackan och stod vid grinden innan de hunnit stänga av motorn.
Så kom han gåendes då. Eller rättare sagt släpandes på husse.
Åtta månader gammal och en stor pojke nu. 32 kilo, så jag kunde inte plocka upp honom med ena handen. Längre.
Naturligtvis stod Stora Skräcken precis innanför grinden och levde upp till sitt namn. Han vågade inte gå in för där stod min hund och såg sur ut. Lilleman fick puttas in.
Hans kullsyster Lotta var på besök och när han såg henne blev han väldans glad.
Lotta och Kevin var väldigt lika som små. Han kallades ju Shrek. Naturligtvis blev hon Fiona.
Vi försökte ta bilder på Kevin, Lotta och deras mamma Janelle.
Fan vad det inte gick bra!
De var inte så sugna på att stå still. De var sugna på att brottas.
Men vi tvingade dem, en stund iallafall.
Sen gick vi människor in och fikade medan hundarna hade OS i brottning i trädgården, grekisk-romersk stil med inslag av småbett och snömulning.
Kevins matte och husse hade med varsin flaska sprattelvatten i present åt mig och Larsson. Supergulligt!
Nu var det dags att åka hem innan mörkret föll, när det gör det ute i spenaten blir det becksvart. Trots en biljon kubikmeter snö.
Så det skulle fotas lite. Men det var nån som inte ville stå still. Som blev suddig på ALLA bilder utom den med nacken mot kameran.
Så nu vet ni att han har en snygg bakskalle iallafall :)
Men det var fantastiskt att få träffa honom igen och träffa hans husse och matte. Som är helt galna i honom. Precis som det ska vara!
Nu vill ni veta va? Kände han igen mig? Slängde han sig över mig med pussar?
Inte en chans! Om det skulle bli sån där polis line-up skulle han ha stora svårigheter med att skilja på mig och en cykel.
Men på sanning - det gör inget! Faktiskt! Jag kommer ju ihåg honom och det kan räcka för även om han inte minns just mig, så vet han EXAKT hur man myser, och det var målet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar