En fördel med pyttevalpar är att de behöver inte så mycket av oss människor förutom lite tillsyn, mamman tar hand om allt.
En sak som jag bestämde när dessa små var födda var att de skulle gilla att bli gosade med. När jag fick hem Jessie så ville hon absolut inte gosa, hon bet mig när jag försökte och sa ungefär "Släpp mig, jag måste genast gå och förstöra nåt" - och det gjorde hon......
Jag läste i en bok på bibblan att "nyfödda valpar ska man inte hålla på med i onödan, de ska vara ifred." Det struntade jag fullständigt i, varje dag klappade jag alla 14, lyfte upp dem och petade lite, men man får ta de lugnt så inte mamman får spunk och tror att man ska sno en bebis eller två.
Den första veckan är de inte så våldsamt gulliga utan mest som ganska menlösa marsvin. Efter några dagar så kommer pigmenten så tassar och nos blir svarta, då ökar genast gullighetsfaktorn.
När ungarna är runt 10-12 dagar så öppnar de ögonen och hörselgångarna, de börjar se och höra! Den som var först att få upp ögonen var den allra mörkaste tiken i Vildas kull - det var då jag bytte namn på henne till Aurora som betyder morgonrodnad. (Hon heter nu Ofelia och lever rövare hemma hos Eva Wennborg - men hon är rysligt gullig)
I och med att de börjar höra så är det superkul att iaktta dem, de har ju låtit från dag 1 och nu har de börjat skälla. Vaff! säger valpar, och deras förvåning när de börjar höra är underbar "Vad fan är det som låter???" lallar de runt och undrar. Sen skäller de igen och blir skiträdda för ljudet. Det är inte direkt begåvningsreserven som bor i valplådor.
Ungefär vid samma ålder som ögon och öron fungerar låter man dem smaka rå köttfärs och det brukar vara smaskens. Sen utökar man och ger det köttfärs ett par gånger om dagen för att till slut låta dem få uppblött torrfoder som komplement till mammans mjölk. Mat är väldans gott och när man ätit sig mätt går det bra att somna i matskålen, på resten av maten så de andra inte får nåt utan då ligger valpen där och ser ut som en ruvande höna. Hygglo.
Nu kan man tro att på en kennel så gullar man med valpar hela dagarn, men så är det inte. Det finns ju vuxna hundar som ska tas omhand, de ska ha mat, kärlek, promenader och bus i trädgården. Och det ger man dem gärna. Men så fort det blev en lucka i programmet så var jag hos valparna. Allra mest hos Shrek. Det var otroligt hur tidigt deras olika personligheter visade sig. En del var lite lugnare, några var galet utåtriktade och allra mest var de fulla av lek. Dygnet runt pågick brottningsmatcher som hade imponerat på Frank Andersson, det var nacksving till höger och vänster.
När ungarna var fyra veckor var det dags att flytta ner dem i källaren för de började rymma ur sina valplådor. På söndagen när Larsson hämtat mig i Väsby och vi klev upp på övervåningen så möttes vi av tre glada valpar som var på rymmen!
Från tre veckor ålder börjar de bli krävande för oss människor, de ska ha mat flera gånger om dagen (mycket grisig historia varje gång) och nu kissar och bajsar de stora lass så man måste städa valplådan i ett. Avmaskade första gången har man hunit med också, man pressar in avmaskningskräm i munnen på dem, ungefär som när jag äter räkost fast att döma av valparnas sura miner är det inte lika gott.
När de skulle flyttas så var det försommar och fint väder så jag föreslog att vi skulle ta ut dem i gräset och ta lite fina bilder. Det är lite tidigt i livet med utomhus men det var varmt.
Sagt och gjort - ut med 14 smågrisar och deras mammor rakt in i sommaren!
Men det var inte så underligt kanske, jag hämtade honom jämt.
Släpade upp honom från källaren och in i vardagsrummet med blåljuget "Shrek vill se på tv!", Larsson gick nog aldrig riktigt på det men lät mig hållas.
Han var så van att jag plockade upp honom att var det nån annan av valparna som blev upptagen blev han förvånad "Jamen va f.. det är ju MIG man gosar med", jag var nog inte så bra för hans storhetsvansinne.....
Alla valpar fick gos, kel och lek varje dag men han fick en skaplig extra dos.
Men nu började potentiella valpköpare dyka upp. Med lite tur var de bedårade av valparna och märkte inte att kennelflickan synade dem i sömmarna. Sen blev jag förskräckt när jag insåg att folk skulle ta valparna ifrån kenneln - MINA UNGAR!!!! De var ju så små, så yttepyttiga. Men de växte till sig...
Vid fem veckors ålder så händer nånting fantastiskt med valpar, de förvandlas från att ha varit hyfsat charmiga marsvin till små hundar! Det går över en natt, i mina ögon är de just då som allra oemotståndligast. Titta så fin han var!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar