Min mamma bilföraren!

Jag har som de flesta andra två föräldrar. Som fortfarande är gifta. Med varandra alltså.
När mamma var 50 år tog hon körkort. Så nu när jag åker med dem är det två som kör.
Pappa sitter vid ratten och mamma sitter på passagerarsidan och bestämmer vad han ska göra. V-a-r-j-e dag. Det är inte ett jävla dugg irriterande....för någon.
Här kommer några smakprov på hennes åsikter som "sidoförare":

Du ska blinka nu!
Vifta med vindrutetorkarna, jag ser inget!
Det är faktiskt bara 50 här!
Här finns en parkeringplats!
Det kommer en bil där! (hon säger alltid "där" för hon har ingen koll på höger och vänster)
Vi måste tanka snart!

Om det nu vore så att hon själv vore en brilliant bilförare så skulle jag inte säga så mycket om det. Ni får själva avgöra om hon är en efter den här till hundra procent sanna historien.

Mamma körde och jag satt shotgun, vi höll laglig hastighet (alltså inte för sakta i hennes fall) på en lång raksträcka. Längre fram är det en korsning med ljussignaler och vi har grönt ljus. När vi har 100 meter kvar så STÄLLER hon sig på bromsen, det känns som säkerhetsbältet krossar åtta av mina revben och jag blir naturligtvis helgalen. När jag blir helgalen svär jag mer än vanligt. Så här lät det i bilen:

-VAD I HELVETE GÖR DU??? VI HAR JU FÖR FAN GRÖNT!!, vrålar jag så fönstrena skakar.

-Men det kan ju slå om till rött, fick jag till svar.

Well, är jag orättvis eller är hon en kratta till bilförare?