Första dagen som kennelflicka!

De flesta har redan läst detta, hur det gick till på kenneln när jag nyss kommit. Men det kan ju finnas någon ny här som inte vet och då är det bäst att berätta hur bloggnamnet kom till....

Kenneln ligger två mil utanför Rimbo (har ni inte varit i Rimbo så åk dit - inavelns epicentrum bör upplevas!!! Kennelägare är fru Larsson och hundrasen är golden retriever.

En söndagkväll i mars kom jag och min golden Jessie till kenneln. Efter en timme eller så bad Larsson mig att hämta de fyra hundar som var i rastgården bakom huset, de skulle få räjsa i trädgården en stund.
Just de fyra hundar är lite...hmm...yviga till sättet och visar sin glädje genom att överfalla en.

Jag gick ut och öppnade grindar efter konstens alla regler och ställde mig bakom den sista så att hundarna sprang förbi mig, "Haha vad skitsmart jag är", stod jag mitt arma elände och tänkte medan jag stängde igen grindarna. Då hade hundarna redan undrat att "Vem fan var det DÄR? Vi springer tillbaka och kollar" och då började cirkusen......
Ramsey och Fadilah var allra yvigast. När Fadilah blir väldigt glad så nyps hon, Ramsey hoppar upp och kramas med frambenen. De hade två kompisar med sig också som även de gillar kroppskontakt.
Jag blev indängt i grinden som vid ett bättre knarktillslag, de hoppade, knuffade och nöp mig och till slut bet Fadila tag i mina mjukisbyxor och drog ner dem så heeeela vita rumpan lyste i mörkret.

Jag stod alltså och moonade grannen.....Jag vräkte undan hundarna, fick upp brallorna och stormade in till Larsson och fräste "Det där jevfla dårskapet kan du ta in själv i fortsättningen" och nu säger jag inte att det MÅSTE finnas ett samband här men två veckors senare stod flyttbilen utanför grannhuset och de fort iväg med en fart som hade gjort Kenny Bräck grön av avund...sen dess har det bara blivit värre men med en dåres envishet fortsätter jag att åka dit.