fredag 12 oktober 2012

En stilstudie i soffmys

Mina pojkar (katterna) Simon och Douglas lever ju allt som oftast rövare här hemma.

Det ska jagas tvärs igenom lägenheten (båda är lika pigga på det), det ska brottas med stryptag (Simon), bitas hårt i ryggen när den andre inte är beredd (Douglas), vräka ned den andre från platser som man anser är ens privata (Douglas), se allmänt spyfärdig ut (Douglas) när de andre (Simon) försiktigt frågar på katters vis ifall de ska leka en stund, gömma sig under vardagsrumsmattan (Douglas), peta ner alla pet-bara saker ifrån stället de är lagda på (Douglas), se skitförvånad ut när sakerna går sönder när de träffar golvet (Douglas), a-l-l-t-i-d gå precis framför ens mattes fötter (helst när hon bär på massa saker) så att hon snubblar och har enbart därför sagt till sina päron att "Om jag ligger stendöd hemma så har ingen mördat mig, bara Simon som lagt krokben för mig så jag slagit ihjäl mig" plus en miljon saker (sattyg) till de sysslar med mina små liv.

Just för att de gör så här mot varandra (och mig) så blev jag glad när de la sig i den stora soffan (som var tom så de kunde vräka sig bäst f-n de ville) alldeles bredvid varandra och sov. Kolla vad fina de är!





1 kommentar:

Tjillevipp morsan sa...

Hehehe- spirituella små rackare. Men ljuvligt fina :)