tisdag 11 december 2012

Det finns hopp!

Jag vaknade halv 7 i morse och låg där i sängen, stirrade i taket och undrade vad det var som kändes så konstigt och ovant. Till slut kom jag på det: Ingen feber!! Jag blev så glad att jag skuttade (nåja) ur sängen. 

Jag tänkte efter lite och insåg att jag haft feber i en 10-12 dagar....japp, jag hade feber förra veckan när jag jobbade. Jag insåg det inte så men nu när jag tänker tillbaka så kommer jag ihåg att jag svettades som en gris medan de andra huttrade och klagade på att det var dåligt med värme. Jag gick till och med och skruvade ner på termostaten och sånt händer ALDRIG! Jag är en riktigt fryslort och brukar istället vrida upp termostaten samtidigt som jag vrålar att 'Va fan, jag är väl ingen jevfla eskimå!?!' Men eftersom febern var lägre än veckan innan och jag var jobbsugen så fattade jag inte riktigt. 

När jag var hos doktorn i söndags så talade jag om att jag var hemma en vecka men det var så tjatigt så jag gick till jobbet och nu var jag underligt nog skitmycket sämre. Doktorn sa inget utan tittade bara på mig. Hans blick sa rätt mycket. Det var en del den INTE sa också. Bland annat så sa den inte att 'Wow, jag sitter mitt emot en blivande Nobelpris-mottagare' utan det var mer en 'Jaha, så här ser en tydligen en hel-idiot ut' blick jag fick. 

Men jag hade jobbat ihop till den. Alldeles själv.

Inga kommentarer: