Fy fan

Jag är sjuk igen. Sjuk så in i h-e! Ja jag vet också att jag skulle ha stannat hemma längre och blivit helt frisk innan jag gick och jobbade men det är kul att jobba och trist att ligga hemma. 

Nu har jag minst hundra graders feber, stopp i näsan och den äckligaste hostan som finns. Igår gick jag till närakuten och träffade en doktor, han lyssna på lungorna och sa att de lät bra. Jag kan tala om att de KÄNNS inte så där jevfla bra.

Sen stack de mig i fingret - Jaha, säger du. Men då ska man veta att jag har nålfobi (på riktigt) och får panik. Så när jag gick in i 'Sticka hål på kroppen rummet' så blundade jag och talade om att jag är skitklen och livrädd. Tanten som stack mig var jättesnäll och gjorde nåt tricks så det knappt kändes. Sen fick jag gå tillbaka till doktorn och han sa att jag hade 23  snabbsänka vilket inte säger mig ett skit men honom sa det tydligen att det är ett virus jag har och såna finns det ingen medicin mot. Men han skrev ut avsvällande nässpray som jag släpade mig till centrum för att hämta ut. Precis utanför centrum så fastnade mina kängor i varandra och jag stöp som en fura. Asmycket folk var det men inte en enda stannade och kollade ifall jag slog ihjäl mig. Det var snudd på att de klev ÖVER mig. Så jag drog mig upp till sittande och snörade om skorna, fick kämpa för att inte börja grina (man tål inte så mycket när man är sjuk) men till slut kom jag på att jag nog behövde resa mig, att vara sjuk och sitta på backen i -12 är nog inte så bra.

När jag kom hem så gick jag och la mig, jag hade mjukiskläder på mig, ett täcke och tre plädar, trots det så frös jag så jag skakade. Klockan var ungefär 14. Jag vaknade klockan 3 i natt av att jag var törstig. Låg kvar en halvtimme och samlade kraft för att orka gå ut i köket. Hällde i mig två glas läsk. Hasade tillbaka till sängen och sov till sju. Då rann det om mig. Och jag var törstig igen. Ringde jobbet och sov sen ett par timmar till.

Nu ligger jag på soffan och tycker synd om mig själv. Nej, det hjälper inte direkt men ändå. Skräcken är hos päronen, jag ringde dem igår morse och bad dem hämta henne. Jag blir behandlad som en ebola-smittad av familjen. Mamma vägrade komma in, hon bara tog Skräcken och ropade Hej då. Jag förstår henne, det här vill man fan inte ha.