En del är inte riktigt kloka

I kullen som föddes efter Shrek - pojken som stal mitt hjärta, så fanns det en yttepytte flicka som jag kallade Ida. Liten Ida till och med. För hon var var verkligen liten.

                                                    Här är hon exakt 24 timmar gammal


Hon åt och växte. Jag smög åt henne extra köttfärs som hon slukade men hon var minst ändå. När hennes tjocka bröder vägde fyra kilo så vägde hon bara två och ett halvt.


När de fick tänder så upptäckte Larsson något, Ida hade underbett! Det är väry vanligt. Jag var ute i trädgården när Larsson visade mig ungen som lätt kunde drunkna i duschen och jag skrattade så mycket att jag ramlade omkull! Det såg så roligt ut! 


På den här bilden är hon typ nio veckor och du ser att det putar ut lite....

Larsson fick många kommentarer från sina kompisar "Behåll den där, du kan ha 'na som snöskovel i vinter". Men när hon tappade mjölktänderna och de permanenta tänderna kom så försvann underbettet.


Det blev faktiskt lite småsura miner angående just Liten Ida i valpköparledet. Två familjer ville ha henne. Hon bor nu hos familjen C-O och hon heter Molly. Så här snygg var hon precis innan snön föll:

Hon hade brottats med en kompis i leran. 


Nu ska hon få en lillebror. Familjen C-O ska nämnligen köpa en av Fjånkis pojkar. När frun i huset fick en fråga på den här bilden angående att ha två hundar så svarade hon: De får plats i duschen samtidigt!


Jag bara älskar inställningen!

Sammanbrott

När en brandvarnare börjar få slut på batteriet så piper den till med jämna mellanrum.

Det har min gjort ett tag men jag har struntat i det/glömt bort det.

Idag bröt den ihop och började leva fan. Lät som när man fipplar med radion och råkar hamna mellan två stationer på en satans volym!

Så nu är batteriet utplockat. Ha!

En bra sak!

Smaklökarna drar ju rakt åt h-e när man är förkyld.


Så nu äter jag 'alternativ' middag.


Popcorn och ostsalami, samtidigt.


Asgott!

Något för familjen Osin-Ceder att tänka på

Klicka på bilden så blir den större

Mums!

Äntligen var det någon som hörsammade mitt gnäll.

Ja just det ja!

Skitungarna har börjat öppna sina små ögon nu. Petter ligger överst och kisar lite småsexigt!

Nu sjunger vi lite tycker jag

Om man är astmatiker och blir förkyld så brukar alla förkylningar förr eller senare leta sig ned i luftrören och där täppa igen lite extra.


Om man är astmatiker och det är svinkallt ute brukar luftrören dra ihop sig lite och på så vis strypa lufttillförseln hyfsat väl.


Jag är en genomförkyld astmatiker som måste ut med hunden i -15 grader. 


*räknar in till allsången, ett två tre fyr* 


"Jag är så lycklig jag är så lyyyyyycklig jag är så lycklig hela långa veckan ut!"


p.s. Extra skitbra är det ifall ens inhalator är tömd vid det här tillfället!

Dagens i-landsproblem

När man är förkyld så rinner det ju först ur snoken för att sen bli tvärstopp. Då får man gå omkring med munnen på vid gavel och se ut som om man egentligen behöver ha hjälm på sig inomhus bara för att få lite syre.


Man blir lite uttorkad så och fyller gärna på med läsk. Eftersom man vill ha kall läsk pular man in ett flaska i frysen. Och glömmer det bara för att senare komma på allt och ta fram en skitstor fryst flaska. 


Nu sitter jag och väntar på att den ska tina.


Hejja mig!!

När man har lite feber

Jodå, jag kom äntligen ihåg att dra på mig termobyxorna idag innan jag tog ut hunden. Och rejäl, nyinköpt halsduk och asmycket kläder i allmänhet. Bara för att frysa av nyllet typ.

Lite senare åkte jag till en jättestor djuraffär i Rotebro. De hade fina stora papegojor som jag glodde på.

Sen när jag var i begrepp att köpa hirskolvar insåg jag att febern slagit ut allt tänkande. Min undulat Pelle dog när jag var sexton år!!

Jamen skjut mig då

Eftersom jag är sjuk och har feber har jag fått ett sug efter glass. 


Eftersom jag är sjuk orkar jag inte gå och handla.


Eftersom det är -18 ute törs jag inte skriva om det på fejsbook med risk för stryk.


Så jag får väl gå ut på balkongen och slicka på snön då. 

Note to self

Om man går och lägger sig med blött hår så ser man ut som ett penntroll när man vaknar.


Men jag bryr mig inte så mycket för nu har jag fått feber. Länge sen jag mådde så här sunkigt. Om du känner till nåt miffo som du tycker kan bli förkyld så ge mig adressen ska jag genast släpa mig dit och dela med mig av bacillerna. 


Ännything får ju!

Dagen som gick

De senaste dagarna har nyst väldigt mycket. Så pass mycket att jag i förrgår köpte allergitabletter  (ja, jag är pälsdjursallergiker - frågor på det??). Men det hjälpte inte.


Igår kväll förstod jag varför, en riktigt jevflig förkylning bröt ut. Jag gick och la mig med en papperstuss i vardera närborre eftersom det rann ymnigt (ser du vilka ord jag kan!).


När jag vaknade i morse av att katterna återigen promenerade på mig kände jag mig som jag blivit påkörd av en buss ungefär. Vad fint. Halv 11 skulle Skräcken och jag möta A med Alva och vi skulle till Ängsjö för att motionera hundarna. Jag messade henne och erbjöd mig att hoppa över ifall hon inte ville ha en bacillhärd på 180 centimeter i bilen. Men hon kände sig upphängd och nedsläppt hon med så hon var redan full av bassilusker och kände att några till skulle inte skada. Då så. 


Det är skitmånga minusgrader här nu och jag äger ett par varma termobrallor. Som jag glömde att jag har. Trots att jag vet exakt var de ligger!


Vanligtvis går vi 5 kilometer men idag tog vi det kortare varvet på 3,6 km. Hundarna sprang som dårar och det allra bästa var att vi var solokvist där, inte en enda jevla skidåkare!! Jag säger inte att alla skidåkare är idioter men alla idioter är skidåkare. Om du inte tror mig så kolla med nån som du tycker är en riktig helidiot och du ska se att människan gärna åker skidor.


När vi kom hem igen så värmde jag på en burk gulaschsoppa och gjorde två ostmackor till det. Mina mackor har alltid shotloads med ost, jag har ingen förståelse för de som tar två små tunna ostskivor och tycker att "det räcker så".


Sen var det iväg till zoo-affären som ringt och talat om att Skräckens dietfoder kommit. Bra. 


Efter det låg jag på soffan en par timmar och stänkte snor helt enkelt. Fräscht!


Vid 9 på kvällen gick vi ut och mötte upp L med hennes hund Clara (fast hon kallas mest Fisan eller Fis, härom veckan ropade L "Duktig Fis" så att joggaren som sprang förbi oss trodde vi menade honom). Nu var det ännu kallare ute och ska vi ha en gissningslek? Vem glömde att ta på sig termobyxorna IGEN?? 


Väl hemma och ihjälfrusen (fruset snor i näsan är ju mysigt) så tog jag ett varmt bad. Sen smörjde jag in ansiktet med nån mjuk, mysig kräm. Om man under 24 timmar har snytit sig ungefär 826 gånger, förvisso med väldigt mjukt papper gjort av små lamm eller så, så får man trots allt vissa förslitningsskador i näsområdet. Man har skalat av lite skinn. Min mjuka, mysiga kräm kändes varken mjuk eller mysig. Det var mer som att gnugga ansiktet i ett knippe brännässlor. Satan vad det sved. Länge!


Men jag är ren och i sängen är det nybäddat så jag ska strax smörja in mina ben med Helosansalva igen (som hjälper!) och eftersom luktsinnet är ur funktion besväras jag inte av doften heller. Win- win.


Hur var din dag?

När man är en blödig en...

Igår när jag pratade med fru kennelägare Larsson (jodå, valparna mår prima tackar som frågar) så hade hon fått ett till mail ifrån Shreks ägare. 


Hon läste upp det för mig och där berättade de hur mycket de älskar honom och att innan han flyttade hem till dem så bestämde de bland annat att han skulle absolut inte skulle få sova i sängen. Det höll i några dagar. Han ligger och sover i sängen som den prins han är!


Då började jag gråta. Inte bara för att det är Shrek - pojken som stal mitt hjärta, utan för att det är så alla hundar ska älskas. 


Min hund har två regler som måste efterföljas:


1. Hon får inte springa bort.


2. Hon får inte bitas (annat än för att försvara sig).


Resten tar vi som det kommer.

Klängapor

Det är lite svårt att sova med de här två i ansiktet.

Den här veckan...

.....är jag inte på kenneln. Grabbarna blir ledsna när jag och Skräcken är borta så länge. De är väldigt glada att vi är hemma. Det visar de genom att klänga på mig som apor dygnet runt. 


I morse vaknade jag av att Simon promenerade på mig. Han halkade när han kom till mina smalben, Helosansalvan verkar ha många användningsområden. 
Det har Simons klor också.

Väääääs

Om man på vintern får som ormskinn på benen kan de behöva smörjas in. Köpte en BAUTA-tub!

Vårfint

Lite vita tulpaner nedanför förstoringen av Skräcken när hon var åtta veckor blev väl inte så tokigt?

Man lär sig den hårda vägen

Idag fick Larsson email ifrån en tidigare valpköpare. Han skickade med bilder på sin hund, och vet du vad? Det var Shrek - pojken som stal mitt hjärta!


Har du läst bloggen ett tag så vet du att han föddes i den första av 'mina' kullar och jag blev handlöst förälskad i honom. Han var göllegöllegöllig! Fast egentligen inte, jag la märke till honom eftersom han såg ut som ett träsktroll och lät som en fartygstuta när han var ett dygn gammal.


Jag släpade omkring på honom jämt, tog eftermiddagslur med honom i sängen och blängde fult på valpköpare som kom och tittade. Han fick så mycket kärlek att det rann ur öronen på honom när han var åtta veckor. 


Jag har fått favoriter i alla kullar som kommit efter Shrek och hans syskon men ingen som honom, det var för att jag lärde mig nåt (och för att han var speciell. Faktiskt). Tyck om dem, gulla som en tok men bli inte galen i en av dem. 


Shrek heter Kevin, blir två år i april och är väldigt lik sin mamma Janelle till utseendet.

                                                    Här är Shrek 16 dagar och vilar på sängen


Så här stilig är han nu!

Valparna 9 dagar

Frukost i vardagsrummet på Oxundas

Tjillevippmorsan undrade vem som står längst fram och dansar Riverdance. Det är Våffa, kennelns primadonna som fyllde 11 år i november. Hunden som väntar tålmodigt till sist är min hund, Stora Skräcken :)

Ramsay är en kelgris

Jag tror det är lag på att låta dem sova i sängen

Lite hundbilder dårå

När det såg ut så här i vardagsrummet med åtta snarkandes hundar så gick Larsson och jag upp på övervåningen och försökte få till några bilder på småttarna men det var inte helt enkelt.

                                                 Åtta hundar i vardagsrummet


När vi talade om för Fjånkis att vi tänkte fota hennes ungar himlade hon så högt med ögonen att hon nästan ramlade omkull.

                                               Åh Herregud vad ni är skitjobbiga!


Ungarna är bara en vecka gamla men deras mamma och jag har redan rutiner, jag lyfter upp en av skitungarna och hon tvättar den. När det är renskrubbat så sätter jag tillbaka den ungen och tar upp nästa och då tvättar hon den.

                                                 Tvättelitvätt

                                                      Jamen jag ger mig säger jag ju!!!!

Nu kommer några bilder på Petter. Larsson tror att det är efter Svarte Petter men det är det inte. Det är efter Petter Northug (med reservation för stavfel) för jag gillar honom.

Om man läser i böcker skrivna av lärda människor så står det att man inte ska peta på valparna 'i onödan' så jag vill bara påtala att allt detta var verkligen nödvändigt. Eller så är det helt enkelt så att jag inte riktigt bryr mig om det och i stället lär ungarna att människor är mysiga.

Det är DÄRFÖR jag alltid har massa blåmärken

När man är jevfligt modern

Jag läste i Leva och Bo att just nu är så kallade grislampor på högsta mode. De kallas så eftersom grisbönder använder just dessa lampor att ha hos smågrisarna så de inte bli kalla. 


Dessa lampor används även på kennlar för att hålla valparna varma. Så här osnygga är lamporna.

De är stora, klumpiga och fula men eftersom världen är full av 'folk' som är skitnödiga och bara måste ha det som anses vara inne så säljs de för över 500 spänn. 

Promenad

Idag fick ett annat gäng hundar gå ut på ängen. Har man 16 hundar tar man inte ut alla samtidigt. Helst.


Nu var det Ramsay, Vilda, Janelle, Maya och tjocka tant Våffa som gick med. Våffa var med igår men hon är så jevfla tjatig att hon fick följa med idag igen. Hon behöver röra på sig lite. 

                                                                            Tant Våffa 10½ år


Våffa satt vid mina fötter och tjatade efter godis. De andra sprang som dårar, grävde efter sork, badade i lera och rullade i snö.

                                                                          Ramsay har gjort snöänglar


När vi kom in igen hade Mabel och Sondra protesterat ORDENTLIGT mot att de inte fick gå med ut.

Våffa måste tjatas ned för trappan

Aj!

I förrgår tog jag fram mina stora klumpiga vinterkängor. Jag vägde dem förra vintern och de ligger på 1200 gram STYCK. Idag har jag vidrig träningsvärk i låren.

Vi tog ut 'tanthundarna' och Skräcken på ängarna här utanför. Min Skräck sprang som en i indian och sen grävde hon efter sork ihop med mamma och moster.

När vi tagit in hundarna så hämtade jag skottkärran, rullade iväg till den ena boden och hämtade in ved så vi kunde dra igång en brasa.

Var tjugonde minut tassade nån av oss till övervåningen för att titta till Fjånkan och hennes ungar. De mår fint allihop.

Sen blev jag trött och sov en timma på soffan innan middagen delades ut här. Nu sitter Maddie och ser sorgsen ut, jag har ju snott 'hennes' soffa!!

Jasså DÅ går det bra!?

Stora Skräcken tycker inte om att bli petad på när hon halvsover. Råkar man nudda henne med foten så flyger hon upp.

Nu ligger Mabel, Drottning af Oxundas och Skräckens stora idol, och lutar huvudet mot Skräcken och det går tydligen asbra.

Lägg märke till Skräckens mamma Sydnie som ligger och sover som en hoprullad kanelbulle i hörnet.

Det blir mer bilder och filmer imorgon i dagsljus

Packa och städa

Idag bär det ut till kenneln. 


Fjånkis och hennes nio valpar väntar på en kennelflickas kärlek.


Det ska de få.

Dags för tvättstugan igen då

I tisdagskväll var stora mattan ren, nytvättad och doftade gott.


Igår kväll la Skräcken en stor pizza på den, hon mådde väl illa av allt päckligt hon ätit ute i skogen. Jag kastade mig över den med en påse men det blev ju en fläck ändå.

Imorse åt katterna sin frukost och sen gick Simon raka vägen in i vardagsrummet och spydde upp sin på mattan.

Tack mina älsklingar.

Mamman och bebisarna

Här är Fadilah och hennes nio ungar, sex pojkar och tre flickor.

Simsalabim

Så där ja, nu blev frukost något jag kan tänka mig att börja med!

Fler födelsedagsbarn

Fadilah var valpat under natten. Hon har nu 9 små juveler, sex pojkar och tre flickor. 

Födelsedagbarn

Idag fyller han fem år den lilla marodören/kelgrisen/förstöraren Douglas.

De här två bilderna fick jag på mail av familjen jag köpte honom ifrån. Douglas kommer från Enskede (förort som ligger söder om Stockholm) och hade arbetsnamnet Herman. 


Han är en älskvärd marodör med MÅNGA ideer om hur saker och ting ska gå till.


Grattis på födelsedagen älskling <3

Is ska man ha i dricka och inte på marken

Idag tog brorsan och jag med oss Stora Skräcken till Ängsjö friluftsområde. Eftersom hon bantar (högst motvilligt) så behöver hon springa. 


Vi gick fem kilometers slingan och hon sprang som en galen indian. Det är asmycket rådjur där ute, vi såg inga men hon fick upp vittring flera gånger och rusade iväg bland tallarna. 


Det var väldigt isigt och därmed snorhalt ute, lär känna av lårmusklerna senare, så det tog sin lilla stund att halka runt ett varv.


På vägen hem stannade vi till på McDonalds och köpte mat. Jag köper sjukt sällan mat där men så när jag väl gör det så smakar det himmelskt. Eftersom jag aldrig lär mig som tog jag maten i påse för att äta den hemma. Det kör ihop sig lite då Skräcken absolut vill ha och katten Simon blir skitarg om han inte får smaka, han föredrar människomat framför kattmat alla dagar i veckan. Så de fick smaka båda två. 


Här har vi en stilstudie av hur Skräcken bär sig åt när hon vill ha nåt som jag har.
Jag får alltså vända mig bort och äta medan hon har hakan i mitt knä och försöker ser svulten och mager ut.

Ja, jag har adventsljusstakarna kvar i fönstret. Varför? För att jag kan :)

Nu är jag så där elak igen...

.....men kolla in ungens min och försök att inte skratta. (klicka på bilden så blir den större)

Jag blev lite kär igår kväll

I en sån här. En moppe!

Han såg ut så här, var två år och hette Sluggo. Så gullig och charmig att det inte var klokt.


Så när jag kom hem var jag ju tvungen att googla mig lite och då hittade jag den här bilden.....men hur jevfla gullig får man vara?

En tvättande dag

Jag har slarvat med tvätten, bara tagit det nödvändigaste. Så idag fick jag ta tag i resten.


Det blidde tio maskiner, sen var både min tvätt-tid och tvättmedlet slut.


Jag har roat i mig istället för att tvätta, det var det värt!

Jippie

Klockan är halv fyra och det är fortfarande dagsljus ute - Sommartider hej hej!

Ehh...det lät ju...gott?

Jag gillar kött. Jättemycket. Äter ju som bekant även rått kött (capaccio och köttbullesmet).

När jag ser det här i reklambladet från Willy's blir jag inte direkt sugen på att överge köttet till förmån för en vegetarisk kosthållning.

Hej mitt vinterland

Eftersom jag inte tjatat efter snö så får jag stanna inne. Om DU tillhör dem som bah: "Men åhhh jag vill ha snö!" så är du förpliktigad att omedelbart gå ut, lägga dig på marken och göra snöänglar.

Frågor på det?

Iskalla vindar

Imorse åkte vi till rastgården redan 20 i 9.


ML kom i sin nyköpta fina bil, gott om plats för både folk och fä. Fyra människor och lika många hundar fick plats och då fanns det ändå plats över! Jättehärligt.


Nåt som inte alls var lika härligt var vädret - amen fi för faaaan vad vidrigt. Enligt termometern är det bara -1 men sen lägger vi på en fräsig vind på det. Hujedamig.


L hade tagit med sig fika så det gick att värma sig med te och/eller kaffe. 


Efter en stund dök det upp en kvinna vi träffat där flera gånger, hon har en obeskrivligt rar goldentik på1 ½ år och en jack russelhane som inte är särskilt rar nånstans. Han kan mopsa sig lite men det brukar ta Skräcken och hennes kompisar ungefär 12 sekunder att ta det ur honom. 


Skräcken gick fram och skulle nosa av honom men då sprang han iväg, hon blev skitarg och satte efter honom, morrandes och skällandes tills han stannade och hon fick lukta klart. Det är min hagga det :)


När jag stod där och trots skotervantar frös fingrarna av mig så slogs jag av en sak, många har ju på facebook förfasat sig över att det varit plusgrader så här i vintertider. Det brukar vara de människorna som håller sig inomhus allt som oftast, tittar ut på blåsten och snön som kommer farande i sidled och konstaterar 'Åh vad skönt att vi inte behöver gå ut idag!'

Den blivande modern

Lilla Fadilah, eller Filifjånkan, eller Fjånkis är väldigt impregnerad. Beräknad nedkomst är 22 januari.

Matlagning a la Kennelflickan

Efter vår hundpromenad idag så sladdade vi in vid mataffären på vägen hem, en ritual vi har.


Jag har länge varit sugen på att göra lax med det här:

Jag älskar både pesto och fetaost så det verkade vara en utmärkt kombination. 


Drog igång ugnen och när den var nästan 175 grader kom jag på att där inne förvarar jag mina stekpannor. Hejja mig!


Nåja, ut med dem och in med formen där den tinade laxen låg och ovanpå den hade jag kladdat peston som man ska.


Efter 20 minuter tog jag ut formen ur ugnen och då såg den så ut på det här viset:

Såg inte så vidare värst aptitligt ut. Medan jag förfasade mig över det så nåddes min rejäla snok av doften ifrån maten. Om den doftade fisk? Nej. Fetaost? Nej. Pesto? Nej. Urinoar? JA!


Allvarligt alltså, maten såg ut som hundkräks och luktade gammalt pink! Jag blev ju inte så våldsamt sugen på att stoppa det hela i munnen men modig som jag är (HA!) så la jag upp en portion på en tallrik ihop med ruccola. 


Och det var gott! Men jag rekommenderar näsklämma under tillagningen och solbrillor under själva matstunden. 

Jevflar i min låda vad det regnade

Idag åkte vi till ett friluftsområde tillsammans med en kompis och hennes golden som är en av Skräckens bästisar.

Vi promenerade i en och en halv timme medan regnet vräkte ner. Jag hade två par byxor på mig och blev blöt rakt igenom.

När vi var hemma igen slutade det regna. Tack då. På vägen hem i bilen vände jag mig om och tittade på mitt gull. Hon var så blöt att det droppade om henne och hon var jättetrött. Kolla själv!