Hej och Hå

Igår hade jag tvättstugan och jag hade bokat två vanliga maskiner och grovmaskinen. Jag har ju berättat förut om brottningsmatchen som blir när jag kränger av soffkuddarna sina fodral för att tvätta dem. Igår gick finalen - jag klädde av hela soffan sitt tyg! Jag har väl haft den (soffan alltså) i ungefär tre år och jevflar i min låda så skitig den var. Den blir väl det när man har en a, lerälskande hund som får vara i möblerna och b, en passion för att äta i soffan. Eller passion och passion....kanske mer är en fobi mot att äta vid köksbordet? Jag är dessutom en dräll-maja så det var alltså lera, mosade hallon, smält choklad och Gud vet vad för klägg som behövde tvättas bort. 

Att få av tyget var ett elände. Att sen få PÅ tyget igen var ingen walk in the park. Framför allt inte när tyget krympt en aning. Nu ser soffan ut att vara på fyllan men den är i alla fall ren igen. och nej, det blir ingen bild på eländet - du får liksom 'tänka dig' hur det ser ut. 

Är det konstigt att man längtar bort nån gång? Som hon Lena Andersson sjöng nån gång på 70-talet....

Gegga

Stella har fått 'tyfis'

Mogen katt!

Kom precis in och slängde jackan på vardagsrumsgolvet (moget!!). Simon fick syn på den, tog sats från hallen, sprang som en dåre, hoppade på jackan och kanade 1,5 meter.

Vi kan vi!

Men snälla

Jag har undrat förut och undrar igen; Vad är det som gör att man går i barndom så fort man kliver över tröskeln till sina föräldrars hem? (Okej då, när jag säger 'man' så menar jag mig själv)

Jag kan omöjligt vara ensam om att bli en förväxt bebis. Igår plockade päronen upp mig och Skräcken (brorsan kom senare) och det absolut första jag frågar när vi kliver in är:

-Vad blir det för middag? 

Mammuten svarade att det skulle bli spagetti med köttfärssås. 

Vad gör jag då? Vill du gissa?! Du ska få några alternativ:

a, Säger "Härligt!" och ser glad ut

b, Säger "Jaha" och ser ut som vanligt

c, Gör kräkasljud

Eftersom jag är bäng så är det naturligtvis alternativ c. 

Gör man så?!?! Ja, tydligen.

Men sen vräkte jag i mig av sagda spagetti och köttfärsås. Fast i väntan på att maten skulle bli färdig så stod jag på huvudet i frysen och åt t-r-e glassar. 

Jevfla miffo.

//Kennelflickan 47 år

En stilstudie i soffmys

Mina pojkar (katterna) Simon och Douglas lever ju allt som oftast rövare här hemma.

Det ska jagas tvärs igenom lägenheten (båda är lika pigga på det), det ska brottas med stryptag (Simon), bitas hårt i ryggen när den andre inte är beredd (Douglas), vräka ned den andre från platser som man anser är ens privata (Douglas), se allmänt spyfärdig ut (Douglas) när de andre (Simon) försiktigt frågar på katters vis ifall de ska leka en stund, gömma sig under vardagsrumsmattan (Douglas), peta ner alla pet-bara saker ifrån stället de är lagda på (Douglas), se skitförvånad ut när sakerna går sönder när de träffar golvet (Douglas), a-l-l-t-i-d gå precis framför ens mattes fötter (helst när hon bär på massa saker) så att hon snubblar och har enbart därför sagt till sina päron att "Om jag ligger stendöd hemma så har ingen mördat mig, bara Simon som lagt krokben för mig så jag slagit ihjäl mig" plus en miljon saker (sattyg) till de sysslar med mina små liv.

Just för att de gör så här mot varandra (och mig) så blev jag glad när de la sig i den stora soffan (som var tom så de kunde vräka sig bäst f-n de ville) alldeles bredvid varandra och sov. Kolla vad fina de är!

Gud skapade ingen brådska

I maj hade jag hantverkare hemma, de drog en ny varmvattenledning från porten in till mig. Det går att läsa om det här och här. 

Grabbarna knackade bort två kakelplattor vid badkaret och tejpade över med plats, värry snyggt, och när de gick sa de "Nån kommer höra av sig från oss och komma hit för att fixa det där".

Sen gådde hela sommaren (eller vad vi nu ska kalla regnperioden som varade från juni till augusti) och i september började jag ringa till vår felanmälan. Det tog tre veckor att komma fram, jag satt naturligtvis inte och ringde dit dagarna i ända (jag är inte tokig på DET viset) men jag försökte i alla fall EN gång om dagen. Till sist kom jag fram. 

Idag ringde en kille och frågade ifall han kan komma imorgonbitti och kakla sig lite. Jag frågade ifall han ville att jag ska stänga in katterna innan han kommer. Det ville han GÄRNA. Själv vill jag gärna påstå att min Douglas är numera (ö)känd!

Favoritsak

För ett tag sen så införskaffades en ny möbel till hemmet, ett kanontjusigt skrivbord att ha min tv på. Tv'n är 27 tum tror jag men nu när alla har typ bioduk hemma ser den ut som en dataskärm. Dessutom ser jag inte ett smack eftersom jag är närsynt så tv'n fyller egentligen ingen funktion. Så fort jag samlat ihop en hög med pengar ska jag köpa mig en större. Ännyväjj. 

Skrivbordet kommer härifrån där det finns massa tjusiga saker. Det levererades i en stor kartong och i det här hushållet finns det två som är så förtjusta i kartonger att det gränsar till det ohälsosamma. 

Här en stilstudie av han som njöt allra mest:

Eftersom Douglas njöt så väldigt hade jag ju inte hjärta att slänga ut kartongen. 

Efter en vecka låg han kvar där:

Den här kartongen var enligt Douglas det bästa jag någonsin kommit hem med. Inräknat hunden!!

Av katterna så är det Douglas som bestämmer och eftersom han är en smula fascistiskt lagd så bestämde han att Simon inte fick vara på kartongen. Men efter t-i-o dagar smög han sig upp och provlåg den en stund medans D trynade i sovrummet.

Hur mycket katterna än älskade kartongen så fanns det liksom inte utrymme för att göra den till en permanent 'möbel' i vårat hem så efter tre veckor slängde jag den.

 Douglas surade i två dagar.

För dig som undrar

Precis så här är det att ha hund:

Olidligt!

Jag tog nyss ut H's två hundar Nova och Freja på en kissrunda. Istället för att sen lämna dem i en tom lägenhet fick de följa med hem till mig.

De blev jätteglada båda två men surpuppan som bor här började inte joddla av glädje direkt. Hon hoppade rask upp i soffan och ser så här tjurig ut.

Ny sångtext?

Robert Broberg har skrivit en låt om 'Bredarslade fruntimmer'.....vet inte riktigt hur jag kom att tänka på den....Hej Douglas!

Jo jag vet....

....bilden är väldigt suddig men jag tyckte pojkarna var så söta här så jag lägger upp den ändå.

Trångt om saligheten

Min säng är 105 centimeter bred. Det räcker ju till en kennelflicka.

Eller gjorde i alla fall. Den senaste trenden i hushållet är att alla djuren också ska sova där, nära mig.

Det känns fint att vara älskad men med tanke på att jag är nästan 180 centimeter lång så måste jag ligga ihoprullad med knäna vid öronen när mina raringar leker andra världskriget vid läggdags (de är Tyskland, sängen är Polen och de bara invaderar helt ogenerat).

Tacktacktack!

Jag har fått påstötningar både här och där om var bloggandet blivit av.

Tack gullungar, nu är jag tillbaka!

Man kanske skulle blogga lite....

Jag har drabbats av "Mäh, orka" som tydligen är vanligare i tonåren än hos medelålders kärringar.....Men nu får jag skärpa mig.

Igår var jag bjuden på födelsedagskalas och sånt är ju alltid kul. Vi bjöds på bland annat en god och krämig pastasallad. Det krämiga var nån kräm fräsch (jamen jag orkar inte googla den korrekta stavningen, du hör ju - Lat!) med tomat och chili.

Min kropp och starkt kryddat mat kommer inte så bra överens. Min just nu väldigt aktiva magkatarr tycker om typ filmjölk. Men salladen var god så jag slängde i mig två stora lass (tonåringar är alltid utsvultna) sen tårta på det och när jag kom hem dippade jag morötter i tortilla-dip. Sen gick jag och la mig.

Klockan fem (på morgonen alltså, mina tonårsfasoner till trots) och mådde lite illa. Åtta sekunder senare var jag tvungen att slänga mig över sängkanten och fontänspy. Rakt på golvet! Och så säger folk att jag inte vet hur man roar sig!

Idag ligger jag på soffan och stirrar i taket, så här ser det ut!

Hum i duvet eller?

Om man har skitont i ryggen och stapplar när man går, exakt HUR dum i huvet är man när man då bowlar? På en skala från 1 till 25 seglar jag nog in på 38 ungefär. 

Jag kan jag.

Mammuten gör det igen

Min mammut kan ge sken av att ifrågasätta ens intelligens. Idag var det brorsan som råkade ut för det.

Han var hemma hos päronen och behövde ett kuvert, han fick ett men han bad mammuten skriva adressen eftersom han har handstil som en seriemördare. 

Hon frågade om han behövde frimärke också och när han sa ja så talade hon om var de fanns. Nu för tiden är ju frimärkena förklistrade så man slipper slicka på dem så brorsan kom med frimärket på fingret och lutade sig fram för att smacka fast det på kuvertet.

Då pekar mammuten på det över högra hörnet och säger "Där!".

Min brorsa är 45 år.

Min nya bästis - soffan!

Jo jag har nu sen några dagar tillbaka överjävligt ont ryggen. Jag har haft på det här viset tidigare och gick till en kiropraktor som gav mig spö (kändes det som DÅ men det blev mycket bättre efteråt) och som talade om att jag har ett överrörligt skelett med för korta muskler. 

När saker och ting blir lite mycket i mitt liv så protesterar kroppen med att dra åt musklerna runt mitt bäcken och har jag riktig otur så går det sen även ner i benen, så kallad 'falsk ischias'.Kiropraktor sa att det lättaste sättet att översätta åkomman är ryggskott fast bara i nedre halvan av ryggen. Det har jag nu.

Du vet den där härliga känslan man får ibland när att bara flyter på och sak efter sak ordnar sig och man småtrallar lite fånig? Den har jag inte nu.

Ligger på soffan mest hela tiden och svär som en borstbindare när jag måste resa på mig för det gör ont. 

Hur har du det?

Mina charmerande husdjur

Sen jag flyttade kommoden för att Douglas inte ska kunna hoppa upp på garderoben så har han hittat ett nytt braigt ställe att ligga på.

Jag har fotat sittandes i soffan så han har full kontroll över vardagsrummet. Det här är HANS plats. Hur vet jag det? Jo för häromdagen hoppade Simon upp där och satte sig, då kom Douglas flängandes och gav honom smäll. Trevlig kille det där.

Idag var Skräcken på bushumör och körde ner sin stora skalle i korgen med leksaker och började slänga omkring med dem. Hon bestämde sig sen för att ge Bamse en omgång. Stackaren (Bamse alltså) är numera blind sen mitt hjärtas gull slet ut båda ögonen ur skallen på honom.

Hur var din dag då?

Faller en falleralla

Skräcken fäller just nu. Kopiöst. Det är resultatet av skendräktighet och hormondroppar. Hon har nu bara stickelhåren kvar på kroppen, fast svansen är fortfarande snygg, och TROTS det går det inte att "lägga handen på sidan an hunden och med lätthet känna revbenen" som det står i alla böcker. Ska jag hitta några revben får jag skicka in en klunga med ficklampor som går skallgång.

I den här påsen har jag packat ihop det hår jag borstat av henne inomhus. Plänty med päls.

Lite av varje

I början av sommaren köpte jag ju slit- och slänggympadojor på rea. Favoriterna blev ett par rosa randiga, har använt dem skitmycket och häromdagen tittade jag på dem och tänkte att jag ska nog köra dem i tvättmaskinen och sen kasta in dem i garderoben i väntan på nästa sommar.

Men så vände jag på dem och insåg att de precis när som helst kommer att få åka sopnedkast.

Så jevla värda de femtio spänn jag betalade för dem men snart så....

Jag har ätit kräftor. ÄLSKAR kräftor. Vi var två personer som delade på två kilo kräftor. Jag åt 1½. Det var sjukt sjukt gott!

Igår skulle ghettot firas av nån anledning som ännu är outredd. Ponnys och hoppborg i parken (där det spöregnade så ponnysarna (kan det fan inte heta men ja ja) stod och tryckte under ett träd) och uppträden inne i centrum.

Jag struntade i all det och åkte till Hall istället för att hälsa på min kompis. Jag är helt slut när jag kommer hem därifrån, det är på nåt vis väldigt mentalt påfrestande. Låg på soffan och stirrade i taket hela kvällen, orkade inte ens slå på tv:n men jag tror inte jag missade nåt väsentligt. 

Katten Simon hade spytt på mitt överkast, jag tror på fullt allvar att han är bulimikier, han hetsäter som en galning och sen kräks han. Oftast INTE i min säng som tur är. Douglas har under några veckor haltat, först på ett framben och när det försvann började han halta på ett bakben. Jag tror jag har hittat källan till problemet: Han hoppar från min fina kommod i hallen upp på en garderob som är 175 centimeter hög. Han ligger där och trynar eller bara glor och sen hoppar han ner på golvet typ 86 ggr om dagen. Så nu har jag flyttat undan kommoden så han inte kan ta sig upp på garderoben och simsalabim, nu haltar han inte på nåt ben (peppar peppar). 

Häromdagen i rastgården hade L med sig kanongott godis. Hundar har väl fungerande nosar (en nos två nöss?) så hon var populärast av alla därinne.

Idag ska vi till päronen för lite söndagsmiddag och Skräcken kommer sova kvar där. Imorgon mellan 07.30-15.00 (Jamen tack för den) så kommer det gubbar hit som ska spola avloppen. Det ska göras i hela huset samtidigt och eftersom Skräcken är pinsamt förtjust i killar så får hon inte vara här då för då ska hon bara pussa dem och hålla på så inget jobb blir gjort. 

Den här bilden tog jag för ett par dagar sen på Skräcken när hon ligger i päronens soffa och myser. Ja, hon får vara i möblerna så mycket hon vill. 

Häromdagen såg jag den här bilden i en tidning:

Känns som ett grattis till hans fru är på sin plats va?