Dårhuset jag bor i

I morse när jag skulle ta ut Skräcken så stod vi i hissen för att ta oss till bottenvåningen. När vi nästan var framme hörde jag hur porten öppnades så jag öppnade hissdörren lite försiktigt och tittade ut. Det bor en tant på tredje våningen med en grinig hund som inte behöver umgås med min hund.


Men det var inte grannen, det var en kvinna i min ålder (ja, gammal alltså) med ett papper i handen, om jag ska gissa så gissar jag på hemtjänsten. Det är en bibba här i huset som behöver lite hjälp.


I alla fall då, Skräcken tycker det är kul med folk och stack fram sin långa näsa för att lukta på henne så jag sa:


 -Jessica!


(När vi möter nya människor säger jag alltid Skräckens fullständiga namn ifall det är nån som är lite ängslig, folk brukar mjukna direkt av nån anledning när de hör hennes namn.)


Då tittade kvinnan på mig, log lite och sa "Ja, jag heter Elisabet".


Herregud-i-himmelen-hon-trodde-jag-presenterade-mig!!