söndag 29 april 2012

En bortglömd färdighet

Förut stickade jag jämt. Ända fram till december 1991, då fick det ett abrupt slut.

Jag fick hem mina första katter Alice och Sonja. Eftersom de var övertygade om att jag viftade med stickorna för att leka så det var bara att lägga ner.

Grabbarna här verkar än så länge inte så motions-sugna så jag kör på så länge det går. Kul är det i alla fall.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Sicka är kul, det gjorde jag oxå mycket förr, nu har du givit mig inspiration att börja med något, kanske en tröja. Vad är det du stickar?
Gudrun

Kennelflickan sa...

Det där var bara en liten provlapp, ska sticka mig en halsduk till att börja med, lite mjukstart så där. Kör igång du med, det är kanonkul!