Det här är MIN blogg. Där jag får skriva precis vad jag vill. Lovely! Det handlar en hel del om djur eftersom jag har tre, två katter och en hund. Som bloggnamnet avslöjar jobbar jag också som kennelflicka. Ja det heter så fast man är över 40 - go figure! I övrigt landar mina betraktelser av och möte med omvärlden här. Jag försöker se det mesta positivt - det blir ju liksom lite roligare att leva då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag förstår besvikelsen.. Jag var besviken för att min far inte ville bygga en lekstuga till mig där jag kunde ha ponny...
Jag hade nog väntat till 3 i alla fall. Hur gjorde du?
Jag var hemma till två sen tog jag Skräcken och gick. Lämnade en nyckel men de var aldrig här.
Skicka en kommentar