Nu är det så att när det kommer till sport så är jag fullständigt värdelös som deltagare. Jag har inget som helst bollsinne, jag kan inte koordinera mina rörelser och jag är som vi vet, lat.
Men det här med att spela på Råsunda, Sveriges national-arena lockade för mycket. Så jag tackade ja och åkte dit några veckor senare. Med ryggskott!!
Stefan på Umbro var bussig och gav mig ett par fotbollsskor att spela i. Jag tilldelades den fina gula landslagsdräkten och klev in på plan. Det var en sjukt härlig känsla!
Jag hälsade på de stackare som var i mitt lag och upplyste dem allihop om att jag är helt värdo och dessutom led av ryggskott så jag tänkte mest finvila på bänken och ropa heja.
Lasse Kinch var kommentator och det spelades nationalsång och vi blev presenterade. Publiken bestod av några killar från Black army som förberedde inför matchen som skulle spelas nästa dag. En enda spelare fick applåder från läktaren. Robban Limpar, Anders brorsa som spelade i mitt lag. Robban är så sjukt trevlig att han inte går att beskriva.
Till slut blåste domaren igång matchen och det allra första Robban gör är att passa MIG. Jag får full panik och vrålar uppgivet: Men vad gööööör du??!!
När alla skrattat färdigt fick matchen startas om.
Vi förlorade med 2-4. Men det var det värt för att få spela på Råsunda.
Jag står där längst till höger.
4 kommentarer:
Men där är du ju! Kul att se dig :-)
Coolt :)
Haha.. hade velat se!!
:D
Skicka en kommentar