Om en ljugapa

Jo, som jag tidigare sagt så gillar jag ju Facebook. Skitmycket. Man har kontakt med både släkt, vänner och bekanta. Väry praktiskt. Häromveckan blev jag kompis med ett ex där. 


Den här unge mannen har lite svårt att hålla sig till sanningen. När jag säger lite svårt så menar jag egentligen att han ljuger oavbrutet. Om allt. Det är sjukt tröttsamt. 


Igår så chattade han med mig och det tog tid för mig att svara så han undrade vad jag höll på med. Jag svarade att jag var fullt upptagen med att få stryk i all världens spel i min telefon.
Då gick startskottet. (För den här killen är det viktigt att ha alla prylar man ska ha men han har inga av dem men ljuger gärna och påstår att han visst har dem. Allihop. And then some)


-Vad har du för telefon?
-En Ajfån
-Jag gillar inte dem. Sålde min.
-Jaså. Jo men alla gillar ju olika saker (ett desperat försök från mig att slippa höra lögner)
-Jag har en Samsung istället.
-Mmmm. Vad var det du inte gillade med Ajfånen då?
-Antennen
-Va?
-Jag gillade inte antennen
-Du den har för fan ingen antenn, skärp dig! Antenner som stack upp försvann för flera år sen!! 
-Jo men det är sant, den HAR antenn.


Kan du fatta att jag en gång hade ihop det med den dåren?!


När det tog slut hade min kompis Jonas ett allvarligt samtal med mig som avslutades med att han spände ögonen i mig och sa: Nu har du raggat färdigt utanför psykakuten på KS, är det förstått?


Till mitt försvar vill jag säga att jag ALDRIG raggat där utan dåren mötte jag i den lokala mataffären. Men jag förstod vad precis vad Jonas menade.