Jag är långsint. Som fan.
Det fina engelska uttrycket 'Forgive and forget' är med andra ord ingenting för mig.
Jag menar inte när nån råkat säga nåt tokigt nångång eller så utan när folk har betett sig som svin mot mig. Dessutom under en längre tid.
Min filosofi har varit att 'med vänlighet kommer man längst', det har hänt flertalet hyfsat många gånger att mina vänner sagt att jag är snäll så jag är dum.
Men om jag är snäll och du utnyttjar det - vem av oss är det egentligen som är dum??!!
Men det är där någonstans det blir fel, har jag en gång bestämt att du är en bra människa och min vän så förlåter jag väldigt mycket. Under en sjukt lång tid. Men till slut tar även mitt tålamod och min förståelse slut och då får du en enkel rakt ut ur mitt liv.
Det är väl här jag egentligen behöver terapihjälp med att sätta ned foten lite tidigare, innan det liksom är försent.
Några tips?
1 kommentar:
Ja det är ju definitivt INTE du som är dum utan den som utnyttjar det och vad är det för sk vänner då!??
Inga riktiga vänner i alla fall.
Kram på dig!
Skicka en kommentar