En katt att skämmas lite för

Som jag tidigare berättat så älskar Douglas när posten kommer. Han är först på plats och börjar slita sönder den. Han klöser alltså inte på posten utan biter loss stora bitar som han spottar ut. Det är tydligen jättekul. Simon gör likadant men bara med kartonger. 


Jag har mött brevbäraren när jag varit på väg ut med Skräcken och vid ett tillfälle frågade han lite surt
-Har du katt också?


Jag var ju tvungen att erkänna att jag inte bara har en katt utan två och frågade med inställsam röst (trots att jag visst vad han skulle säga)
-Har du märkt dem?


Det hade han. De gånger det ska ner mycket i brevlådan så hinner nämligen Douglas dit innan brevbäraren är klar och kör då upp en tass med klorna utfällda och hoppas få tag i lite brevbärare att klösa. Man kanske kan säga att brevbäraren inte var så där överlycklig.


I förra veckan var det en hantverkare förbi och stoppade ner en lapp om att de ville komma in i lägenheten som igår för att dra om nåt i badrummet. Det händer att Douglas ligger och sover nedanför brevinkastet (Gissa varför??!!) och det måste han ha gjort den gången för grannen berättade att hon stod och låste dörren samtidigt och såg allt.


När killen öppnar lilla posthålet i dörren så sticker det upp en orange tass som letar nåt att klösa. Han lyckas få ner pappret utan att bli riven men hör då hur Douglas sliter pappret i stycken. Killen säger då att
-Men nu förstör han ju lappen, då vet hon inte när vi kommer!


Grannen lugnade honom med att hon skulle berätta för mig vilken dag och tid de skulle komma till mig. 
Nu blev det så att de inte kom igår pga sjukdom utan skulle återkomma med nytt datum.


Alldeles nyss kom jag hem efter att ha handlat och såg att badrumskillarnas bil stod utanför porten och de själva satt i så jag gick fram, presenterade mig och frågade om de visste när de skulle komma.


-Jadå, på onsdag blir det och vi har precis varit uppe och lagt en lapp i din brevlåda.


-Vad bra, sa jag. Klarade du dig undan katten? frågade jag skämtsamt.


- Nä, idag fick han tag i mig rev så det blödde! Kattjävel.... f'låt....


Jag fick skämmas, be om ursäkt för mitt vilddjur och sen gick jag in i porten och gapskrattade. 

Det är inte för intet han kallas Marodören.