Mucho valpar!

Det här är i rastgården, längst till vänster sitter Mimmi, en engelsk springer spaniel.

Hennes matte frågade om jag inte ville åka med och hälsa på hos Mimmis uppfödare som bor nära här och har en bibba valpar. Klart jag ville!

Kenneln heter Big Brazzel och där var det fullt pådrag!

Den här rasen är jätteduktig på att hoppa. Så där rakt upp i luften bara. Så när fru Kennelägare Katarina öppnade dörren var det fem studsbollar bakom henne. Plus några till som tog det lite lugnare.

På baksidan av huset, på verandan, skuttade sju små valpar omkring. De blir åtta veckor imorgon och betyder två saker:
1. De är väldigt söta.
2. De bits så in i helvete!

Som tur var så ville valparna sova en stund så vi fikade. Jag proppade i mig kakor och hembakade kanongoda bullar som om det inte finns nån Beach 2011 att bekymra sig om. Vi pratade och gosade med de vuxna hundarna. Det fanns en ljuvlig, stendöv 13-årig Doris som jag stoppade lite bulle i munne på. Hon var ju så fin!

Sen gick jag ut till valparna som sovit klart och de låg i en stor bråkig hög och tjafsade om en leksak. Det upphörde direkt när jag kom. Jag var ju en mycket större leksak som räckte till alla.

Först satt jag på huk och lät bråkstakarna suga på och bita i mina fingrar. En av dem små var så duktig i att bitas att det kom blod. Jag säger ju att de är pirajor!!

Sen satte jag mig på golvet. Japp, jag visste vad jag gjorde. Man är inte kennelflicka för intet. Det skulle göra ont men samtidigt vara så pass kul att det uppvägde smärtan och den eventuella blodförlusten. Åh-dra-åt-skogen vad lyckliga de blev.

"Ha ha galningen sätter sig mitt ibland oss!! Okej, ni två anfaller ryggen, hoppa upp och bit henne i håret, ni två tar varsin fot och se för bövelen till att hon blöder från iallafall ENA foten. Vi tre hoppar på hennes mage och är allmänt stökiga. Okej? Nu kör vi!"

Japp, de lyckades på alla områden. Men det var det värt!