När jag jobbade på det Stora Järnvägsbolaget så pajade en av de många kopiatorerna ihop. Det ringdes efter nån som skulle laga den.
Jag höll alltid minst 380 knyck och gjorde så även den här dagen. Jag flängde förbi rummet med skrivare och kopiatorer när han som mekade där tittade på mig och frågade lite försynt.
-Känner jag inte igen dig?
Varpå jag väldigt glatt klämmer ur mig:
-Aj då...har du sett den filmen?
-Ehhh....nej men jag växte upp på gården bakom din, du heter väl Kennelflickan?J
(Jäääääääääääääävlaaaaaaaaaaaaaar)
-Ja, jo det är jag. Och jag bara skojade nyss när jag sa det där om filmen.
Oj vad han såg ut att inte riktigt tro mig.
Igår blev vi kompisar på Faceboook.
Kan bli spännande det här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar