Igår när vi var på väg hem från rugbyn på Årstafältet så stannade vi till vid apoteket Scheele som är dygnet runt öppet och ligger precis bredvid centralen.
Jag jobbade på centralen i 22 år och har gått förbi det apoteket ungefär tre miljoner gånger.
Igår fick jag en obehaglig flashback och har sen dess funderat på några saker.
Jag slutade jobba där för några år sedan och mitt liv är helt förändrat. Då sprang jag på massor av (ineffektiva) möten dag ut och dag in, alltid iklädd "kontorskläder". Om jag inte var sur för då blev det en Pokemont-shirt i barnstorlek. Stressade jämt och gjorde allting fort. Jag gick aldrig utan småsprang, bråttom bråttom. Allting var viktigt, åh så viktigt.
Fast var det så viktigt? Egentligen? Javisst, man ska göra sitt jobb ordentligt men ibland tror jag att vi tar oss själva på alldeles för stort allvar.
Absolut, de finns de yrken som är otroligt viktiga där det gäller att vara med. Om man leder landet kan det ju vara bra att vara allert. Likså en läkare kanske inte ska såsa omkring under en operation, men för de allra flesta av oss så skulle vi kunna växla ner iallafall ETT hack.
Under de senaste månaderna har jag haft mycket på min tallrik, hjälpa till i butik, ta hand om stor kennel och samtidigt vara pressansvarig och jaga sponsorer till ett stort evenemang. Det har fan gått i ett. Visst, det är fint att vara så behövd men det är inget liv. Man måste hinna andas också. Jag har känt att jag varit tillbaka i mitt gamla liv men utan det roliga som fakiskt fanns då, det var inte alltid det kändes som jobb när jag ofta fick göra för mig roliga saker. Nu har det bara varit jobb, ibland dygnet runt.
Nu är det ett par veckor kvar och sen ska det lugna ner sig. Det ser jag fram emot för nu har kroppen börjat säga ifrån. Idag har jag så ont i armbågar, handleder och axlar att jag bara vill grina. Har ingen kraft i händerna så när jag skulle dricka en smoothie så blev det inget för händerna fick inte upp korken.
Dags att växla ned alltså, från och med idag kör jag på lägre växel. Jag jobbar inte med rikets säkerhet eller sjuka människor så det mesta kan nog få lite längre tid.
Det som var väldigt bra DÅ var att jag hade pengar, det har jag inte idag. Men det sägs att man inte kan få allt. Vete fan om det stämmer.
Jag är iallafall villig att utmana den teorin.
6 kommentarer:
Hej Kennelflickan, det låter inte bra det du skriver, du har för mycket omkring dig. Jag träffade din mamma på ICA för någon timme sedan och hon är orolig för dig sa hon. Lova att köra på de lägre växlarna nu och ta väl hand om dig.
Kram till dej från mej o Mimmi´n
Jo, jag vet att hon är orolig. Med rätta faktsikt.
Jodå, nu blir det lååååga växlar för hela slanten, lovar! Kram tebax
Låter tufft. Ta det lugnt nu. Varför slutade du på jobbet för några år sedan?
Jadå Marcus, jag drar benen efter mig nu så gott det går.
Det var omorganisation och övertalighet som gjorde att jag slutade.
Låter inte alls bra vännen! Hoppas att du drar riktigt låga växlar nu och du man får faktiskt säga nej eller jag har inte tid, även om det är svårt. Din hälsa är ändå viktigast! Var rädd om dig!
Stor kram
Tack Myran, jag går med myrsteg nu :) Kram tebax!
Skicka en kommentar