I torsdags ringde mammuten och sa att en av katterna hade pinkat mitt på hallgolvet. Det har aldrig hänt förut och jag är hyfsat säker på vem det var som gjorde det och varför. Herr Douglas i ren protest över att inte var hemma.
Igår kväll när jag kom hem stod Simon och välkomnade oss i hallen medan jag fick leta efter Douglas. Jag ropade, hällde upp kattmat och letade i alla garderober. Ingen katt. Efter 10 minuter kom han fram från under soffan. Jag fick inte klappa honom och han var skitsur.
De har surat klart nu och är aldrig längre ifrån mig än en halvmeter. Det är fint att vara poppis.
2 kommentarer:
Lille Bubbisen.. Förstår du ju att du inte kan vara borta! Söta de är ändå!!
Ja tänk vad de kan visa att de är sura! Skönt att han inte är så långsint.. :)
Skicka en kommentar