onsdag 19 januari 2011

Det här med kärlek och att vara en offentlig person

Det allra flesta har någon gång fått en fet smäll i kärlek (tror det är bara tre stycken i hela världen som sluppit) och det känns inte bra. Alls. För att uttrycka det försiktigt.

Fatta då hur extra vidrigt det ska vara att i det läget vara känd. Inte nog med att man är övertygad om att man aldrig kommer bli glad igen. Man ska behöva läsa om det i tidningar. Smaskiga detaljer från ett vänsterprassel som mot kontant ersättning "talar ut" i tidningarna. Som prinsessan Madeleine. Inte undra på att hon satte sig på ett flyg till New York och vägrade komma hem. Och nu jagas hon igen eftersom hon blivit sedd på en kille. Jösses.



Eller när den andre är lyckliga familjen med sin nya kärlek och glatt visar upp det precis jävlar överallt. Nu är det väl ingen här som riktigt vet hur det var med Brad Pitt och Jennifer Aniston, men hur det än var så kan det inte ha varit särskilt lajbans att se.

En annan sak som jag funderat över är varför det är så att om den ena i ett förhållande träffat någon annan så ljuger man om det! "Nej, det är ingen annan, jag vill bara göra slut"

Jag har frågat runt lite och de som gör så försvarar sig med att
"Men han/hon skulle ju bli så ledsen då".
Jaha? Blir han/hon gladare av att du inse vad du egentligen säger?
"Nej det är ingen annan, jag är hellre ensam resten av livet än tillbringar en enda minut till med dig".

Som min kompis Jonas sa, "Jag blir hellre lämnad för en annan än för ingenting", sen behöver man kanske inte vara sjukligt ärlig och räkna upp varenda anledning till varför man inte vill ha ihop det längre. Men det måste ju finnas nåt mellanting, eller?

Inga kommentarer: