Filifjonkan!

Här på kenneln räcker inte sofforna riktigt till för alla. Så i tur och ordning får de ligga bredvid mig en stund och mysa. Ja de som vill förstås.

En som är galet sugen i soffmys är Fadilah, yngst på kenneln med sina 15 månader.
Hennes mamma Maddie bor här också och just de två hundarna är värst i världen på att se ut som de sålt smöret och tappat pengarna.
Så jag låter lilla Filifjonkan (kärt barn har många namn) vara i soffan lite oftare än vad som kanske anses lämpligt.

Då blir hon så här glad:

Det är hon som nyps. Väldans hårt. Och drar ner byxor. Så jag har en baktanke med att låta henne vara soffan. Jag hoppas att hon låter mig ha brallorna uppe i fortsättningen. Typ byteshandel, du får vara i soffan och jag slipper moona de nya grannarna.
Funkar finfint, än så länge...