Ida och Co del 3

Så de var fyra veckor och Ida var en räka på 2,5 kilo när de andra låg runt 4 kilo.

Jag skulle gosa med henne på samma sätt som jag gjorde med Shrek, sätta henne mot kinden och mysa.

SMACK sa det så hade hon huggit sig fast i örsnibben!! Jag skrek som en indian och vrålade på fullaste allvar: -Ida, loss!!
Duktig Kennelflicka....fyra veckors valpar har man inte direkt lärt några kommandon. (För övrigt funkar inte "Loss" på Skräcken heller och hon fyller tre i april)

Så där stod jag med ett sprattlande örhänge på 2½ kilo. Det var bara att vänta ut henne. Vänta tills hon hade lust att släppa. Perkele vad ont det gjorde. Kan ha varit hennes hämnd för att jag skrattat som en galning åt hennes underbett.

När skitungen Ida väl släppte mitt öra så behövde jag båda mina händer men hade ingenstans att göra av henne. Så jag stoppade in henne i min jacka.

Där trivdes hon. Det blev vår grej. Hon tillbringade hyfsat mycket tid i min jacka. Vid ett tillfälle somnade hon. Men annars var hon vaken och hängde ut för att titta på omvärlden.

En sak som slog mig med den här kullen var att de alla hade så bråttom! De gick inte, de sprang, de åt inte utan de slängde i sig maten, precis allt gick fort.
Sen att alla såg likadana ut. Det är bra, för det vill man som uppfödare.

Jag träffade valparna några ggr till innan de flyttade hem till sina familjer men då glömde jag ta kort. Men heja liksom.

Jag åkte med Jessie på en inofficiell utställning som goldenklubben ordnade i Farsta.
Domarjäveln rynkade på näsan åt min hund! Rynkade på näsan!!! Apa.
Men det fanns även trevligt folk där, bland andra så mötte jag familjen som skulle bli Idas. Supertrevliga! De var där och tittade lite på golden i väntan på att få hem sin egen. Sånt gillar jag!! Fick veta att hon skulle heta Molly, ett fint och passande namn..."Good golly miss Molly" som sången heter är nog lilla frökens signatur melodi.

En lördag i november svängde familjen med Molly förbi härute på kenneln och det visade sig att i och med att hon tappade mjölktänderna och fick sina permenenta tänder så försvann hennes underbett. Molly har nu ett perfekt bett!

Så här stilig är hon nu.

Kolla vilken gullunge!