En Kennelflickas bakgrund.

Jag har alltid varit väldigt förtjust i djur. När jag var fyra år fick jag ett marsvin som mamma tyckte skulle heta Chico. Marsvin är rätt trista djur, det roligaste Chico gjorde var att bita brorsan i snorren!

När jag var nio år fick min bästis undulater ungar, och jag fick en i födelsedagspresent. Pelle. Jag tycker som sagt att djur ska ha människonamn.
Ingela i min klass fick en guldhamster av sina föräldrar, tre dagar senare hade hon fem till. Den hade tydligen träffat en kille på zooaffären. Jag köpte en av ungarna för fyra kronor (!) och döpte henne till Mimmi.

Men allra mest gillade jag hundar.

Det fanns en tant i porten bredvid vår som hade en tax. Den fick jag gå ut med.

Som tur var fanns det tidigt hundar i släkten.
Faster Ulla och farbror Jan köpte sin första golden 1971. En ljus fin pojke, Klimpen.
Två år senare var det dags för en till, en mörk pojke, Humble. Men han var inte ett dugg "humble" (ödmjuk), han var mer som en rottweiler. Som barn var man lite rädd för honom. Han var faktsikt snäll men han lät gärna som en motorsåg!

Ytterligare ett par år senare så skaffade de en tik. En liten mörk tik, Fleur. Det är den bästa hund jag någonsin mött!! Hon var så fantastisk att det inte går att rättvist beskriva henne, men jag försöker: vänlig, rolig, lyhörd, tillgiven och framför allt smart!

Fleur blev avelstiken i vad som skulle bli "Fleurrans Kennel".

Första valpkullen föddes utan problem och när de var några dagar gamla så satt jag där i valplådan. Naturligtvis med Fleurs tillstånd.

Farmor och farfar köpte en valparna. Fjodor. En väldans yvig hund som rymde hemifrån så ofta att Vällingby-polisen hade farmors telefonnummer på kortnummer!

Det var en liten tik i samlingen som jag blev väldigt förtjust i.

Här är jag 10 -11 år gammal hemma hos faster Ulla. (Jag har aldrig varit mörkhårig så jag ber åt få hänvisa till att bilden är gammal och färgerna underliga, tydligen) 


Här är en bild där ungarna är 4-5 veckor och till höger ser du liiiite av Fleurs ansikte.
Tyvärr blev vackra underbara Fleur inte gammal, hon blev påkörd och dog när hon jagade efter en katt. Jag har inte mött hennes like, hon var one-of-a-kind.

I vuxen ålder fick jag veta att Ulla ville ge mig valpen jag var så förtjust i. Mina föräldrar sa nej. Vilket faktiskt var rätt val, det fanns inte möjlighet att ta hand om en hund för mig då. Jag vet ju nu vilket heltidsjobb det är!

Så kan du tänka dig lyckan när jag vid 43½ års ålder fick en egen hund?
Jag tror det syns......