Vägrade gosa och bara förstörde allt hon kom åt.
Här är hon fyra månader gammal och har röjt duktigt hemma hos päronen.
Veckan efter lärde hon känna finaste hunden Alex och de lekte i en lerpöl
När man är fem månader kan man ligga i päronens hall och fundera ut hyss.
Sen kan man slita sönder bädden man får hemma hos päronen. Bara för att man kan!
Det betyder det ju ingenting egentligen att man blir vuxen, lera är precis lika kul då!
När ens ägare (på hundspråk = personliga slav) sitter för mycket vid datorn kan man protestera. Knöggla in huvudet mellan människan och datorn. Passivt motstånd kallas det visst.
Så vad är det jag vill säga med det här?
Jo, att om man skaffar sig hund så kommer ens hem, kläder, matvanor, vänner, ja hela livet faktiskt aldrig mer bli som det en gång var.
Det blir hårigare, lerigare, trasigare och dyrare men samtidigt så OÄNDLIGT mycket bättre! Det är kärlek i sin renaste form.
2 kommentarer:
Hm, äsch, hon är bra söt i alla fall!!!!
Jessie, Jessie, Jessie..... vikken liten "skitgris", underbara bilder Annki och du har verkligen en förmåga att sätta text till dem. Tack för rolig läsning och fina bilder.
Skicka en kommentar