Liten Ida och hennes syskon

De här ungarna var annorlunda än Shrek och alla hans kompisar. De var alldeles tysta! Jag tyckte det var så konstigt att jag frågade Larsson om det inte var nåt fel på dem. Men det var det inte, alla är tydligen inte vrålapor.

Liten Ida åt duktigt varje dag. Eftersom hon var minst var man ju tvungen att hålla koll.

                                          Liten Ida två dagar gammal

Maya och hennes ungar delade sovrum med Larsson. Så fort Maya fick en chans smet hon in i mitt rum och snodde med sig presenter till sina bebisar.
Hon knyckte en hundbajspåse som hon la i valplådan och sen fick hon tag i cigaretter som hon tydligen tyckte att ungarna skulle festa lös på.

Efter det så jag till att stänga dörren till mitt rum.

                                         Ida ville vara en tuff tjej, smygröka och åka moppe!

De första veckorna behövs vi människor inte så mycket. Mamman tar hand om allt. Men jag var där och petade på dem för att de skulle vänja sig vid människor och gos.

Sen var det dags för lite semester.

Nästa gång jag kom till kenneln var de fyra veckor och hade precis flyttat ner i källaren. De hade växt ordentligt allihop. Men Ida var minst.

                                          Ida fyra veckor

Larsson hade berättat över telefonen att Ida hade underbett. Det är inte helt ovanligt att en del har det men för de flesta försvinner det när de byter tänder.

Det var tur att jag redan satt ner på gräsmattan när jag fick underbettet visat för mig. För jag ramlade omkull och låg på gräsmattan och skrattade så tårarna rann, det såg urkul ut!!!

Hon var betydligt mindre än sina syskon så jag undrade vad hon vägde. Larsson hade dagarna innan jag kom avmaskat dem för första gången och medicinen går efter vikten så hon vägde en av klunsarna och satte måttet efter den ungen. En fyrakilos-klump!
Jag smög upp Ida på vågen....2,5 kilo vägde hon bara. Det är skaplig skillnad men det har ingen påverkan för hur stor hunden blir i slutänden.

                                            Storleksskillnaden är påtaglig


Men hon var lika pigg som de andra och for som fan överallt.
När jag gick ner med deras matskålar 4 gånger om dagen så fick hon lite extra. Valpfodret strösslas med rå köttfärs. Jag samlade ihop lite köttfärs till en klump som jag gav henne. Det lärde hon sig väldigt fort. När jag kom med skålarna så sprang hon PÅ DE ANDRAS RYGGAR för att ta sig fram först och få köttfärs! Det finns fördelar med att vara liten.