Enligt Kennelflickan heter hon Den-där-jävla-Annie.
Det här är en väldigt smart hund. Smartast på kenneln faktiskt.
I kombination med en förtjusning för äventyr och en ovilja att gå hem när äventyret är över ställer det till problem.
Sitt namn fick hon i slutet av april. Det var fredag och jag skulle åka hem. Men innan det så tog att jag ut en gäng hundar på ängen, däribland Annie. Efter en stund skulle jag ta hem dem för att ta ut det andra gänget. Alla följde med utom Annie. Hon hade satt sig i skogen, på andra sidan ett jättedike. Både djupt och brett.
Men inte fan skulle hon hem inte.
Nähä. Hem med hundarna och plocka med nya ut. Den-där-jävla-Annie pysslade i skogen. Helt ointresserad av vad vi sysslade med. Hem med det gänget och ner för att försöka lura ut henne med hjälp av en dummie som jag slängde omkring med. Lyckades kasta den för långt ifrån mig så hon kom sättandes, snodde dummien och hoppade över diket igen.
Jamen duktig idiot till kennelflicka, nu hade Annie en leksak också!!
Efter tre timmar åkte jag hem. Annie var kvar och lekte i sin koja en stund till innan Hasse kom på besök och lyckades lura in henne.
Det är samma sak på sommaren när man åker och badar med hundarna. De andra simmar och leker. Annie tittar på oss "Men när ska ni börja jaga mig då?". Det är det bästa i hela livet. När människorna försöker få fatt henne.
Men när hon är på tomten eller när hon hälsat på hos mig och vi varit i rastgården kommer hon direkt nör man ropar. "Ja hejsan, vad vill du?" Det finns ju ingenstans att rymma när det är staket runt. Det vet hon. Smartisen.
Efter hennes långsittning i kallt dikesvatten fick stackaren livmoderinflammation. Jättesjuk var hon. Men hon fick medicin och blev bra igen. Vi förstod att hon var frisk igen när hon började bära omkring på trasmattorna......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar