Sondra

Fina Sydnie har en kullsyster som hon bor med. Sondra.
Det är alltså Stora Skräckens moster.

Min hund är mer lik sin moster än sin mamma. Både till utseende och sätt.

Där Sydnie älskar precis alla männiksor så är Sondra lite mer avvaktande. Tittar lite och undrar "Vad är du för en då?". Men efter en kort stund så är hon framme och vill ha gos.

När jag tar ut hundarna på ängarna så har Sondra och jag ett special-avtal.
När det är dags att gå hem igen så vill hon vänta till sist.
"Jag är faktiskt snart 10 år och behöver inte gå hem samtidigt som larviga 3-åringar!".
Hon brukar stå lååååångt bort och gräva sork, så jag tar hem de andra, går halvvägs tillbaka, ropar på henne en enda gång och då kommer hon springandes. Hon springer förbi mig och hela vägen upp till grinden.

Inomhus så är hon ofta i köket med Tim. Där ligger hon under köksbordet och myser. Eller så ligger hon under vardagsrumsbordet och låter. Hon brummar när hon har det mysigt och det har man tydligen under bord.

                                          Systrarna Sisters, Sondra till höger

Systrarna är lika intresserade av att gräva efter sork båda två. Men Sydnie är lite mer entusiastisk kan vi välja att kalla det.

                                          Sondra, Chester och Sydnie

Den här bilden är ifrån Skåne, systrarna var där på varsin dejt med Chester som de fick sina sista valpkullar med. Fina ungar fick de.

Fuskigt nog är Sondra den enda hunden på kenneln utan smeknamn. Men är man så gullig som hon så behövs det inte. Det har jag viskat till henne (ville ju inte säga det högt så de andra surar ihop).