måndag 28 februari 2011

Hilfe bitte!

Om man sätter två hyfsat vuxna skitgamla människor på en kennel tillsammans med 15 hundar (14 som bor här permanent och min varannanveckas boende) så utvecklas ett väldigt speciellt språk. Värre än vilken förstagångs-förälder som helst.

Några smakprov på våra grava talsvårigheter kommer här.

Imorse släpptes Fadilah in till lilla Alma och de fick leka i vardagsrummet. Fadilah kallas även Filifjonkan eller bara Fjonkan. Då lyckades jag få ur mig det här: 
-Fånka leker däjj! (Fjonkan leker med dig!) sagt med skitlöjligt röst.

Oofie flåsar som en glad apa när hon går och kallas då Babianen. Då säger vi saker som:
- Babaanen gaad! (Babianen är glad)

Sydnie kallas Fifigull. Nyss var vi i skogen på promenad och hon sprang så glatt.
-Ullan pingej!! (Fifigull springer)

Maddie kallas Madeleine.
- Heeeej Mabbälään!

I somras när valparna skulle ha mat och det skulle strösslas med lite köttfärs ovanpå så fick jag höra
-Glöm inte sössefässen.

Fortsätter det så här kommer vi enbart kunna göra oss förstådda i Rimbo.
Alltså allvarligt, så här kan vi inte ha det!

Kan ni vara snälla och komma på besök så vi lär oss prata som folk??

Inga kommentarer: