Mabel, uttalas Mäjjbell, är 10½ år och hennes ord är lag bland de andra 12 hundarna.
Hon ser till att de andra håller sig lugna och uppför sig både utomhus, inomhus och framför allt i vardagsrummet. Det finns de som säger att "Jag tror inte på rang bland hundar" och än så länge är det ett fritt land och åsiktsfrihet råder (ska ändra på det när jag tar över) så man får tro vad man vill. Men har man en gång sett Mabel in action så inser man fakta. Rangordning finns!
Hon är inte elak, hon biter inte de andra eller håller på utan hon har pondus. Oftast räcker det med en blick ifrån henne så lägger sig den hon blänger på platt. Skulle en fulblick inte hjälpa kommer tre sura skall och den som leker inomhus slutar genast med det.
Mabel har respekt med sig, en del av de andra hundarna törs inte gå förbi henne. Det finns en stor fäll i vardagsrummet där 4-5 hundar kan klämma ihop sig.
Om inte Mabel lagt sig mitt på. Då ligger hon själv.
Alla har sin favorit på kenneln och det här är husses älskling.
Mabel är den enda hunden på kenneln som ber om lov.
När man tar in dem från trädgården är det kapplöpning fram till grinden som leder in till vardagsrummet. Sen står de där och buffar och gnölar och trängs och ska pressa sig in genom dörren. En del är värre än andra (Hej Oofie!) men bara en enda stannar till i dörröppningen och tittar frågande på en "Får jag komma in här?". Mabel. Vackra, fina Mabel.
Hon har även integritet mot människor. Det är jätteskoj när det kommer folk och hälsar på men hon nöjer sig oftast med att vifta på svansen och titta från ett par meter, sen går hon iväg och fortsätter med sitt.
Jag har jobbar hos Larsson sen april och det är först sen lite drygt en månad tillbaka som hon VERKLIGEN blir glad när jag kommer. Lite mer behärskat än andra (Hej igen Oofie!), men glad. På riktigt. Nu kan hon söka upp mig och vilja har lite tvåmannamys.
Hon har fått ett fan också, Stora Skräcken ser med rätta upp till Mabel. Vill gärna ligga bredvid henne på fällen (hon är den enda som törs) och Mabel verkar tycka det är ganska trevligt att vara utsatt för lite idoldyrkan.
Skräcken har bara bjudit in två hundar på kenneln till lek. Den ena var Maddie som såg sjukt förnärmad ut, tittade på mig och såg ut som "Men säg åt henne då, hon är faktiskt hund!", den andra är Mabel. Hon var riktigt cool. Hon såg bara rakt igenom Skräcken. "Du syns inte, alltså finns du inte och nu ska jag vila en stund till".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar