Då kommer man in på det här med rang igen. Som jag uppfattat det är det några få hundar som är ranghöga, några få som är ranglåga och de allra flesta hamnar mittemellan.
Maya är ranglåg. Av alla tikar på kenneln ligger hon sist. Men före pojkarna. I hundarnas värld är pojkar inget man bryr sig om direkt. Det är flickornas värld.
Det betyder inte att det är synd om Maya, att hon är hackkyckling eller nåt sånt trist för det är hon inte. Hon har bara inget att säga till om. Och lika glad för det är hon!
Maya är dotter till Sydnie, alltså halvsyster till Stora Skräcken. Det kan man inte tro. De är ungefär lika lika till både utseende och sätt som en traktor och en abborre.
I somras när Larsson åkte på semester och lämnade stället i Wennborgskans och mina händer så passade vi på att lära Maya dumheter.
Hon är väldans duktig på att hoppa över staket (nicht gut) och i trädgården finns vad som kallas för "Mammas hage". Det är en inhägnad med stolar, bord och hammock. Den är inhägnad för att människor ska kunna fika och äta i fred.
Så där inne satt vi och fika på kvällarna. Varje gång Maya hoppade in till oss fick hon en kaka. Lite belöning så där. När Larsson kom hem så klagade hon över att Maya var så envis på att hoppa in i Mammas hage. Vi väntade flera veckor med att erkänna vad vi gjort.
I slutet av juli fick Maya nio små valpar. En del mindre än andra (Hej Liten Ida) men fina var de. Hon var så gudomligt snäll med sina ungar. Till och med när jag min mes tyckte att "Nä nu kan de ta det lite lugnt med dig och sluta bitas" så sa hon nåt. Hon lät dem hållas.
Snart ska det bli valpträff med den kullen och då ska Maya få träffa "Ungarna Bråttom" igen.
Och jag med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar