När M hämtade honom för en vecka sen vägde han modiga 2,7 kilo. Då var han ändå en av de större ungarna i kullen! Nu är han nog i närheten av 3,5. Inte så man svimmade av skräck direkt.
Men för att undvika att lilleman blev rädd så fick Skräcken stanna i bilen. Hon är inte särskilt förtjust i valpar. Inte så att hon letar upp dem och ger dem smäll men de letar gärna upp henne och då låter hon. Jag tror hon säger "Lämna mig för i h-e ifred!". Men eftersom valpar är en smula korkade så kan de inte låta bli henne. Nicht gut.
Lilleman fick smaka supergoda hundgodisar jag hade i fickan (från Star Snack) och då blev jag mäkta populär. Han satte sig så fint framför mig och såg ut som han inte ätit sen förra torsdagen.
Sen gick vi ut i trädgården, M höll i Izor och brorsan släppte ut Skräcken ur bilen. Hon fick nosa på Izor och såg ut som hon ville kräkas lite "Usch, en äcklig valp", sen nosade hon av hela trädgården och pinkade 14 gånger. Det gäller ju att muta in området.
När hon var i andra änden av trädgården släppte M ner Izor på marken och han sprang i sidled på sina knubbiga små ben. Han såg ut exakt som en pytteliten flodhäst. Och han låter som en gris. Snarkar tydligen så huset skakar. Men han var supersöt!
Brorsan tog en bild när jag håller i Izor. Jag var tvungen att tjuvhålla huvudet för att det inte bara skulle bli en suddig fläck.
Jag chattade nyss med M och frågade hur allt var med Lilleman.
Han letar godis. Som besatt.
1 kommentar:
Han e ju gullig den lille Izor, än så länge - sen när han blir stor/vuxen så är det ingen hund som jag vill att Mimmi ska träffa. Fördomar? Ja kanske.
Skicka en kommentar