Ungen visar mig en väldig respekt. Hon springer fram och sätter sig framför mina fötter. När jag då tittar på henne och säger "Hej" så kissar hon på sig! Fler än min hund som kan sätta skräck i omgivningen tydligen.
Blir Alma lämnad ensam i ett rum så kvittrar hon! Jag skulle förstå om hon gnällde men kvitter? Igårkväll fick hon smaka kexchoklad, det var så gott att efteråt satt hon och klapprade med tänderna och sen förföljde hon mig resten av kvällen och tjatade efter mer godis. Men det låg i min mage.
När hon är vaken och glad låter hon exakt som en gris. Värre än kusinens staff. 'Grymtgrymtgrymt'. Det låter galet.
Kolla in femkilometers-hunden! Alma ligger nu och sover under soffbordet. Eftersom hon snarkar så in i h-e har vi fått höja volymen på tv'n. Flera gånger!
Hur ska det här sluta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar