När Jonna skulle bli mamma

Jonna är den allra värsta hunden på hela kenneln. Det säger en del.

Men, och jag kan inte understryka det här nog, hon är en väldigt rar hund. Vänligheten själv. Hon har bara hela huvudet fullt av hyss och det måste hon ge utlopp för. Risken är annars överhängande att hon självantänder. 

Det går inte att ha henne i möblerade rum, hon välter möbler och slänger sig upp på bord och byråer för att se om det finns något lajbans liggandes där. Om det skulle finnas det så knycker hon det blixtsnabbt och skuttar iväg som en hare.

Larsson kallar henne för Tok-Jonna eller Pellejöns.

Och nu skulle hon valpa.

När tikar närmar sig valpning så ska man ta tempen ofta. Det var lite krångligt att hinna med det eftersom vi var upptagna med Annie. Tempen ska gå ner ungefär en grad och sen stiga igen - då har det startat. Vi lyckades ta tempen på henne en enda gång så det sa oss inte så himla mycket.

När Annie fött fram sin åttonde och sista unge så kunde vi andas ut en stund. Vi skrattade åt allt tokigt som varit under dagen. Larsson kom hem från sin fot-operation och jag retade henne så mycket jag orkade. Jamen va fan de hade ju skickat med henne en gåstol!! Den hade jag mycket roligt åt.

Vi märkte att Jonna var flåsig, tikar blir det. Tydligen så är det så de möter smärtan, med flås. Det kan egentligen braka loss när som helst då så man behöver hålla ett öga på tiken. Alltså fick Larsson ta med sig Jonna upp i sovrummet över natten. I koppel. För att hon inte skulle möblera om.

Natten gick och det blev morgon. Jonna flåsade oavbrutet. Nu var det nära.

Larssons hade blödigt från sin opererade fot och behövde åka in igen för att gipsa om den. Hej då på henne.
Wennborgska och jag tog med oss Jonna in i vardagsrummet och la henne i en hundbädd där. Sen gick vi ut i köket båda två och jag sa
"Fan, vi har lämnat Jonna ensam i vardagsrummet!!!"
Rusade tillbaka och väntade mig att se henne klättra i gardinerna men hon låg där i biabädden och flåsade. Då förstod jag att hon hade ont.

Wennborgskan tog platsen som barnmorska och Jonna ville ha henne nära. Så Wennborg la sig nära.

                                          Så här låg fru Wennborg i ungefär sex timmar

Jonna skällde, bökade, krafsade och drack vatten. Precis som Annie så kräktes hon 12 gånger men hon hade iallafall hyggligheten att INTE spy på Wennborg.

Rejäla krystvärkar fick hon som kom och gick. Hundarna utomhus levde fan så jag hängde ut genom fönstret som en hagga och vrålade "Men KÄFTEN!"

När Wennborg behöde resa sig upp för att sträcka ut ryggen och få tillbaka känseln i benen så dög det faktisk med en kennelflicka. Jonna var nöjd bara man klappade henne lite.

Tiden gick men inget hände. Ja mer än att telefonen ringde hela tiden. Bara stolligheter. Och jag var ett stressat och inte så charmigt vrak. Här följer ett helt sant exempel:

-Ja det är Kennel Oxunda
-Hej jag heter XXX XXXX och jag är sån där jobbigt valpköpare.
-Jaha?
-Jag är värst av alla.
-Jaha?
-Jag har fått tillstånd att ringa idag.
-??
- Ja jag ska köpa en valp och bla bla bla hade en hund förut bla bla bla....
- Okej
- Så jag undrar, har det blivit några?
- Ja Annie fick åtta ungar igår och nu håller Jonna på.
- Jaha, nu?
- Ja. Nu.
- Vad bra. Räcker de till mig? Jag undrar eftersom bla bla bla bla BLA!
- Jag vet inte. Jag har inte tid just nu. Jag måste gå. Hej då.

Så hade vi det.

Larsson hann åka sju mil, gipsa om foten, äta hamburgare, åka sju mil tillbaka hem och fortfarande låg Jonna och krystade. Nu såg det inte bra ut!

Ett snabbt samtal till Ulltuna och sen skulle Jonna och Larsson baxas in i bilen. Wennborgskan klarade sig sig själv ut. Jag blev kvar för att ta hand om de andra hundarna och för att vara Maria Careys Annies personliga slav.

Jag matade hundarna, rökte som en galning, städade upp efter min matning (fan vad jag dräller!!!) och inväntade min avlösare Anette. Hon kom insladdandes och erkände att hon kört som en biltjuv (Hej polisen!), jag berättade läget och åkte hem.

När jag kom hem ringde jag kenneln och fick glädjebeskedet: Den första ungen låg nackesbjudning som det heter - hon försökte komma ut med nacken först. Det går inte alls det så hon proppade igen utgången. Men ett raskt kejsarsnitt på Jonna och den flickan plus hennes fem syskon plockades ut pigga och krya.

Jonna hämtade sig galet snabbt från sin operation. Mindre än 24 timmar senare gjorde hon sitt bästa för att riva övervåningen. Bara för att det var kul.

Men hon är bra gullig ändå lilla Pellejöns!