Jo det är ju en sak jag inte berättat. Ingen stor sak men väry typiskt mig!
I fredags när vi åkte till kusinen så messade jag henne strax innan vi var framme för att kolla att hon hunnit hem. Jag skrev bara att vi skulle vara framme om fem minuter och fick ett Okej till svar.
Vi kommer fram till hennes hus, jag ringer på, väntar 12 sekunder, öppnar sen dörren och kliver in. Vi gör så i den här grenen av släkten.
Jag ropar 'Hallå' och får ett tillbaka från de bakre regionerna av huset. Det är kusinens son. Jag vrålar 'Var är mamma?'
Han svarar att 'Hon är inte hemma än'
'När fan kommer hon då?' (ja jag svär som en dåre)
'Om en halvtimme ungefär'
'Nämen va fan jag messade ju nyss med henne!!'
Då kliver kusinens son ut i hallen. MEN DET ÄR INTE KUSINENS SON!!!!!
Det är en man ca 45 år som jag aldrg sett förr. Vi glor på varandra och jag frågar
'Ehh, vem är du??'
'Jag bor här' sa han som definitivt inte är släkt med mig.
Då gällde det att be om ursäkt och backa ut igen. Kusinen bor i ett stor hus som är uppdelat i två. Jag klev in i fel familj. Men M bara garvade och sa att 'J*vla tur att vi ska flytta i påsk'.
Så om du hittar en lång, blond och svärandes människa i din hall behöver du inte bli rädd utan det är bara en Kennelflicka som gått vilse. Igen.
6 kommentarer:
Herregud, gå in i fel hus...... men tack för att jag fick mig ett gott skratt.
Ha ha ha tack för ett riktigt gott skratt! Kan faktiskt se dig när du går in i fel hus..
:)
Det är så sjukt typisk mig att brorsan inte ens reagerade :)
Kan riktigt se detta framför mig :)
Man kan gå in i fel bil också *veta*. Först ställer man ifrån sig sin korv med mos på taket, sedan baxar man in sig i baksätet och ber folk "smocka in sig" - sedan ber man om ursäkt.
*gapskrattar* Hejja Teezy, du är helt klart på min nivå :)
Skicka en kommentar